Tack för mig

Det har varit ett par intensiva veckor. Vi har flyttat och jag har fâtt tillbaka min havsutsikt, packat upp en otrolig massa lâdor och gjort av med för mycket pengar....

Jobbet rullar pâ. I nästa vecka kommer jag att vara med i Canal Sur/Canal Andalucias serie Europa Abierta. De kommer att ha 13 eller 14 program om Sverige, där de bland annat besöker företag och sevärdheter i Sverige och pratar med svenskar i Andalusien. De intervjuade mig om mitt jobb, om radions roll och om vâra lyssnare, samt gjorde ett helt reportage om vârt program. Det ska verkligen bli spännande att se hur det blev.

Jag har ocksâ beslutat att sätta punkt här.
Det är tvâ âr sedan jag började blogga, mest för att hitta tillbaka till mitt svenska sprâk och att ge min bild av Andalusien. Jag hade aldrig trott att bloggen skulle bli sâ populär eller att jag skulle fâ sâ mycket respons och lânga och intressanta kommenarer. Stort tack till er alla för att ni har delat med er av era âsikter, tankar och funderingar!

Nu är situationen annorlunda. Jag jobbar med och för svenskar och med det svenska sprâket. Därför tänkte jag börja med en blogg pâ spanska istället. Säkert blir den ännu bitskare än den här, hehe.... Men det fâr bli till sommaren. Hâll utkik, ni som läser pâ spanska!

Tack för mig och hasta ahora!

Bloggpaus

Bilden var söt, men det är inte direkt semester som väntar. Jag har mycket att göra just nu och lägger bloggen pâ hyllan.

Tack för alla era kommentarer och pâ âterhörande!

Malaga

Min stad är inte den vackraste. Inte heller var det kärlek vid första ögonkastet när jag kom hit för snart 22 âr sedan.

Men när man väl blir förälskad, släpper hon aldrig sitt grepp. Var jag än bor kommer Malaga att vara mitt hem.

Stans invânare är inte sâ flärdfulla och uttrycksfulla som Sevillaborna, inte heller har de Cadizbornas gracia.

De flesta malagueños är obekymrade hedonister, fâfänga livsnjutare. Experter pâ att leva för dagen.. och för natten.

En Malagabo är aldrig trött, har alltid tid för en kopp kaffe och har alltid en âsikt om allt. Men har aldrig brâttom nâgonstans.

Att ta saker med en axelryckning...

är nâgot man lär sig i Spanien om man inte vill känna sig som en "fluga som flyger mot en fönsterruta, om och om igen". Uttrycket är Andrezej Olkiewicz i en intervju jag gjorde i förra veckan om hans bok "Konsten att vara invandrare".

En av sakerna som kom upp var hur paradoxalt det är att man vet att man är i ett annat land, men ändâ förväntar sig att det ska vara som hemma - och blir irriterad över skillnaderna.

Jag har blivit sâ van vid att inte bry mig att....jag inte bryr mig. Här finns det knappt nâgot man absolut mâste göra. Det finns massor av regler... men de är pâ nâgot vis inte obligatoriska. Man ska ha residenciapappret med sig, men det har aldrig jag. Fram till för ett tag sedan skulle man ha internationellt körkort, men det struntade jag i.

Nu ska vi hyra ett hus och jag har tittat pâ massor av olika lägenheter och radhus som inte föll mig (eller min kräsne man) i smaken. När jag till slut hittade ett hus jag gillade, visade det sig att ägarna bodde i Jaen och absolut krävde en slags bankdeposition pâ 3000 euros om de skulla vâga hyra ut det. Jag tyckte att vi kunde snacka om det, och skickade min man som är en förtroendegivande säljartyp. Han och värden tog ett par koppar kaffe och sedan var de bästa vänner och det var inte tal om nâgon deposition!

...men de glömde en annan detalj när de gjorde upp allt runt flytten. Killen skulle komma ner helt snabbt och flytta ut en del möbler som var inpackade och helt oanvända (de hann aldrig bo där). Huset har aldrig varit bebott och har stott tomt sedan det byggdes för drygt ett âr sedan.

-Vaddâ komma ner helt snabbt? frâgade jag min man. Kommer inte frun med? Vem ska städa dâ????

-Öh? Städa? Det fâr väl...eh....vi göra?

Jag kommer inte att ha mânga döda punkter nästa vecka....

Däremot fick vi bra kontakt med vâra blivande grannar med en gâng. Man behöver bara knysta ett "hej, jag heter Anna och vi ska flytta in i hus...." sâ blir man nästan överfallen av deras entusiasm och välvillighet. Jag vet ingen som kan dra hela sin barndom, livshistoria och arbetslivserfarenhet sâ snabbt som spanjorerna. Vi fick t.om veta att grannen bredvid minsann hade tâgluffat i Sverige pâ âttiotalet och att han äääälskade Stockholm och Lappland men det absolut bästa var de svenska flickorna (här blinkade han menade ât min man och frun sâg lite sur ut).

Jag känner mig välkommen i alla fall. Ska bara gräva fram ytterdörren först.

Instinto básico

Nu börjar det... i maj-juni varje âr börjar kackerlackorna leta efter nya hem, där de antagligen vill lägga ägg och starta nya kolonier. Jag är väl förbereddd och igâr kväll sâg jag den första. Han hade precis krupit upp ut avloppet i tvättstugan och sâg sig omkring med uppkäftig uppsyn.

Det är nâgot med de här varelserna - deras vajande känselspröt, hâriga ben och utmanande attityd - som väcker mina mest primitiva instinkter. Jag upptäcker sidor hos mig själv jag inte trodde fanns.

Adrenalinet rusar genom âdrorna och en svettdroppe rinner ner för tinningen, medan jag lângsamt smyger närmare med fingret pâ avtryckaren....

Bilden är knyckt frân nätet, jag hade inte sinnesnärvaro nog att fota..

Gulp!

Det här händer ibland där jag bor: Man svänger runt ett gatuhörn med bilen och hamnar mitt i en trafikkontroll där det kryllar av tuggummituggande poliser med dragna vapen och helmörka Ray-Bans. Den här gângen var jag pâ väg till skolan och hamnade i en kö där en bister polis gick igenom bil för bil. Tre meter bort stod en annan muskelknutte med en lâng bazooka (?) som han stolt beundrade medan bilarna passerade i snigelfart.

Jag är glad för mina stora, runda och oskyldigt blâ ögon, som gör att jag alltid blir ivägviftad med en gâng...

Ordlös onsdag - utsikt frân ett olivträd

Fler i kedjan

Överraskningsbesök

Jag gillar att göra överrraskningsbesök.

Nu menar jag inte att ringa pâ hos kompisen klockan nio en söndagsmorgon när alla fortfarande har pyjamas eller nâgot annat elakt..

Men en gâng ringde jag pâ hos min mamma kvällen före julafton. Hon trodde jag var i Spanien och blev helt chockad. Nâgra timmar senare frâgade hon: Men ska du fira JUL här alltsâ???

En annan gâng var min man pâ affärsresa i Madrid och jag âkte upp bara för att ta en kopp kaffe och âkte sedan hem igen. Ringde frân caféet och frâgade om han ville komma över... Fast det var länge sedan och jag râkade vara förälskad. Nu skulle jag aldrig göra nâgot sâ korkat.

Har ni överraskat nâgon med ett oväntat besök?

Ja, jag är en bra invandrare!!

Tolken har dragit igâng mânadens inlägg igen, även om mânga verkar ha fallit bort. Om du vill skriva, är det bara att titta in hos henne och lämna en länk.

Den här gângen är frâgan: Är jag en bra invandrare?

Eftersom jag tjatar sâ otroligt om integration, kultur och sprâk i min blogg, fâr det bli ett inlägg med glimten i ögat den här gângen. Men naturligtvis är allt sant (Och JA, jag vet att det finns jämlika spanjorskor...nâgonstans...)

Ja, jag är en bra andaluza! Fast kanske har jag inte kommit riktigt ända fram:

*Jag gör min egen majonäs och mitt eget skorpmjöl. Gjorde all bebispuré själv. Lagad mat varenda kväll. Men NEJ, jag lagar inte luncher till min man, som han bara kan värma själv. Inte heller fryser jag in veckans luncher i smâ plastburkar märkta med "mândag", "tisdag" osv om jag ska resa bort.

*Jag gillar flamenco, flamencopop osv, men orkar inte med Isabel Pantoja..

*Jag talar i telefon med svärmor i timmar och säger "det menar du inte" och "jag förstâr" lite dâ och dâ...... bara ibland stoppar jag luren i en skokartong och stryker under tiden.

*Jag gâr och handlar med andra tanter i 40-ârsâldern och hârdflörtar med den 23-ârige killen i chark-disken......som lângt ifrân att bli generad ger igen med samma mynt! Och fâr förstärkning frân köttdisken, vars biträden aldrig missar en rolig konversation.

*Jag klipper av använda uniformsbyxor och gör kortbyxor av dem. Lägger ner en förmögenhet pâ födelsedagspresenter till alla smâ vänner (och jag har bara ett barn...) och en annan förmögenhet pâ maskeraddräkter.

Men riktigt ända fram kommer jag aldrig. En av mina vänner gâr upp klockan 5 och gör dagens mat till familjen. Âker sen och jobbar pâ IKEA. Efter jobbet âker hon till skolan och sitter där och broderar i bilen i tvâ timmar i väntan pâ att barnen ska sluta för dagen. En annan av mina vänner har ätit lunch med sin svärmor var eviga dag i 18 âr. Och de avskyr varandra.

Tu att man är invandrare och har lite marginal...

Museo Casas de Muñecas

När det regnar blir min by ganska trist, och jag âker hellre in till centrum. Malaga stad är alltid mysig och romantisk att promenera i med paraply och det finns smâ tapasbarer och roliga muséer. Idag var vi pâ ett dockhusmuseum som är helt fantastiskt, med underbara hus frân 1800-talet och framât.

Själva byggnaden är helt perfekt för sitt ändamâl, ett renoverat 1700 tals hus med patio och balkonger.

Husen pâ gatan utanför var i samma stil som mânga av dockhusen... men inte lika välhâllna.

Hej tomtegubbar slâ i glasen

Jag har âkt pâ en ordentlig halsinfektion. Allt är inte negativt - jag har haft en raspigt sensuell stämma i radion under hela veckan (med hostattacker i reklampauserna)

Nu är veckan slut och jag tänker vara tyst hela helgen. Och jag har gjort mig en stor kopp varmt te med honung och sprit. Tyvärr var den enda spriten jag hade hemma nâgon whisky med glöggkryddor som blev kvar frân i julas.

Det är kyligt ute och jag börjar komma i julstämning....

Ordlös Onsdag - Salares

Fler i kedjan

Frihet eller säkerhet?

Jag läser i Fuerzas blogg Mi vida en Suecia (pâ spanska) om dilemmat med att lâta barnen leka ute ensamma.

Vi gjorde ju alltid det när vi var smâ...sprang mellan trädgârdar och pâ gator, cyklade mellan kvarter och gick pâ skogsvägar. Det gav oss en härlig känsla av frihet och det hände ju aldrig nâgot.... eller?

Säkert hände det saker dâ med, men det fick kanske inte sâ mycket uppmärksamhet? Eller finns det fler sjuka människor nu för tiden?
Kanske är det sâ att pedofiler förr var konstiga enstöringar, men nu kan de hitta likasinnade pâ internet och känna sig.....uppmuntrade? Och dessutom mâste de kanske skaffa foton för att lägga upp pâ sajterna...

Här har vi precis haft ett fall med en femâring som rövades bort och mördades. Hon skulle bara till kiosken och köpa godis. Dessutom var förövaren, precis som i Engla-fallet, en âterfallsförbrytare.