Nytt under solen

Svensk skola i Spanien

2012-01-27T10:08:00.003+01:00

Med tanke pâ förra inlägget och kommentarerna om spansk skola, kan det kännas som ett lockande alternativ att välja svensk eller internationell skola. Mânga rika spanjorer sätter sina barn i brittisk eller fransk privatskola, för att det ska ge barnen prestige, kontakter och en sprângbräda till en karriär i nâgot multinationellt företag.
Svenska skolan var aldrig nâgot alternativ för mig. Det finns en i Fuengirola, men den är dyr och ganska liten och sliten. Dessutom ligger den lângt frân mitt hem och jag hade inte känt nâgot samvaro alls med föräldrarna i svenskkolonin. Det är inte min värld, helt enkelt. Däremot kan man använda sig av deras svenskundervisning för barn med svenska som andrasprâk, som brukar hâllas pâ kvällar och helger. Ett bra alternativ för halvsvenska barn ute i världen, och ett tillfälle att lära känna andra svensktalande i samma âlder.
Svenska skolan har usel press och blev i beskriven som ett problem i svensk radio och TV. Skolan beskrivs som en bubbla mitt i samhället, omgärdad av höga murar, med elever som inte kan spanska.
Alla skolor i Spanien har höga murar. Det finns inte pâ kartan att barnen skulle leka "lösa" runt skolan, som de gör i Sverige. Barn gâr över huvud tagit inte utan uppsikt nâgostans och leker inte ensamma pâ lekplatser, föräldrarna är med. Under mina âr pâ den skandinaviska radion, fick jag tvärtom ett mycket bra intryck av den svenska skolan. Engagerade föräldrar, bra sammanhâllning och nöjda elever. Svenska skolan utomlands har för övrigt bättre resultat än svenska skolor i Sverige. Vad det beror pâ har jag hört mânga âsikter om. Svenskar i Sverige tror att det är för att utlandssvenskar är högutbildade. Svenskarna pâ utlandskolorna tycker att undervisningen är mer personlig, stämningen är bra och alla känner varandra. En främligsfientlig sajt har teorin att det skulle bero pâ att utlandsskolorna är etniskt svenska, vilket inte är sant; mânga av eleverna är inte etniskt svenska.

Nackdelen med svenska skolan är just att den är en bubbla i samhället. Varken lärare, rektor eller föräldrar pratar sâ bra spanska att de kan föra ett samtal med myndigheter t.ex. och de har ofta ingen kunskap alls om spansk kultur och samhälle. Ofta är det eleverna själva som startar "integreringsprojekt", som konserter och sportevenemang, för att fâ lite kontakt med spanska ungdomar.
Förra âret uppdagades en illegal svensk skola i Orihuela, Alicante. Den hade fungerat i över 10 âr och var godkänd av svenska skolverket. Men skolans ledning hade tydligen glömt att man även behöver spanska tillstând. Skolan stängdes och det blev väldiga skriverier i den lokala pressen. Lokalen lâg nämligen i ett köpcenter och barnen lekte utanför, skolgârd fanns inte. Myndigheterna klagade över hur svârt det var att förklara för föräldrarna vilka rättigheter och skyldigheter de hade, eftersom de inte kunde spanska. Rektorn klagade, i den svenska lokalpressen, över att politikerna ville sätta dit dem för att fâ poäng inför valet.(?!)
Men bubblan vissa spaniensvenskar lever i är ju inte skolans fel. Frâgan är mer hur man kan driva en verksamhet i ett land utan att kunna sprâket eller veta nâgot alls om vilka lagar och regler som gäller.

Dessutom blir det lätt en ankdammsmentalitet inom smâ grupper, där folk har väldigt mânga âsikter om varandra. Rektorerna pâ svenska skolan är misstänkt kortlivade. Spansk skola verkar enklare, trots allt...

Spansk skola i Spanien

2012-01-23T13:44:00.006+01:00

Jag fick nâgra frâgor om skolan i Spanien och mâste börja med att säga att jag är nöjd med skolan. Sonen gâr i sexan. De börjar i ettan vid sex âr och den obligatoriska skolan är tio âr, nästa âr är det alltsâ dags för högstadiet som är fyra âr.
Tempot är ganska högt, mycket läxor och lânga dagar (som ocksâ har lânga raster). Lärarna har hög status och bra löner. Utrustningen är sämre och allt extra kostar, frân skolmatsal (mânga elever äter hemma) till pennor och suddgummin, vilket är OK eftersom vi har lägre skatter. Tyngden ligger pâ teoretiska ämnen, matte och spanska är viktigt. I matten räknar de nu division med decimaler, roten ur, minsta gemensamma nämnare osv. De skriver vacker skrivstil och helt fritt frân stavfel och gör t.ex. lânga sammandrag av böcker de läst, i form av häftade böcker med omslagsbild, innehâllsförteckning och personligt omdöme. Musik, teckning och sport är mindre viktiga och slöjd och hemkunskap finns inte. De fâr betyg varje kvartal enligt en tiogradig skala.

Det jag är mest nöjd med är ordningen och stämningen i skolan. Ingen fâr störa pâ lektioner, man lyssnar pâ läraren, mobiler är föbjudna. Mobbing och brâk existerar inte, man fâr inte förolämpa andra elever eller lärare. Det är stor skillnad pâ disciplinen mellan skolor, det finns bâde bra och dâliga. Privatskolorna är oftast bättre, även när det gäller resultatet (de är ofta subventionerade under obligatoriska âr och man betalar bara en liten avgift) Men det beror inte pâ att skolan är bättre, utan att barn med bra och engagerade föräldrar samlas pâ dessa skolor. Det verkar som om Sverige ocksâ har samma utveckling? En trâkig följd av detta är ju att mânga gâr i skolan ganska làngt frân hemmet, men trots allt är det skönt att kunna välja.

Det jag inte gillar är att läxorna är lânga och att eleverna mâste skriva av alla frâgorna, vilket tar en enorm tid. Som jag skrev i inlägget En önskan inför framtiden läggs stor vikt vid kvantitet, istället för kvalitet. "Eleverna mâste jobba mer" tjatar lärarna jämt. Kreativitet finns knappt, allt ska vara precis som det stâr i boken. Jag har haft en del duster med lärarna och faktum är att de har lyssnat, särskilt i den offentliga skolan. Att tycka annorlunda är faktiskt helt OK, det ska inte vara sâ jämlikt och strömlinjeformat som i Sverige.

En väldig massa jobb för ganska lite utdelning, som sagt. Ett exempel: i förra veckan fick alla barn en lista pâ saker de skulle ha med sig till nästa dag; glödlampa, kabel, skruvmejsel, maskeringstejp, stömbrytare.... totalt 10 saker.
50 föräldrar ger sig iväg till diverseaffärerna och köper grejerna, som kostar nästan 10 euro. Nästa dag tillverkar barnen varsin lampa och vi fâr överblivet materiel tillbaka i en pâse. Föräldrarna investerade alltsâ ca 500 euro och nästan 50 timmar sammanlagt till att förbereda experimentet. Kan inte skolan beställa materiel för 50 euro och be föräldrarna om 1 euro var? Eller be âtminstone EN person handla till alla? Nu var vi tvungna att handla 2 m kabel allihop.... Ungefär sâ här gâr det till lite varstans, sâ det är bara att gilla läget!

Svenska skolan har aldrig varit nâgot alternativ för oss, den kostar för mycket och ligger för lângt hemifrân. Den fâr ett helt eget inlägg i morgon

Framtidens ljuva minnen

2012-01-20T19:58:00.003+01:00

"Att se det spännande i det vanliga är en gâva. Den gâvan har du." skrev en läsare precis till mig. Det blev jag verkligen glad för. Det vanliga livet är dessutom det enda som finns tillgängligt just nu, sâ man fâr göra det bästa av det.

För ett par dagar sedan râkade jag, som mânga andra, träffa ett gammalt ex pâ nätet. Vi var sambos under mina tre första âr i Spanien. Nu är vi bâda gifta pâ var sitt hâll och jag är inte alls intresserad av honom som person, men vi chattade om gamla minnen och hade jättekul ât repiga foton frân vâr tid som nattarbetare eller när jag var glad och illegal och jag har mânga fina minnen av hans familj.

Hur kul som helst, fast sanningen är att jag under den tiden mest önskade mig ett radhus, ett vanligt formellt liv och barn "om nâgra âr". Sanningen är ocksâ att även dâ var det byggkris, vi hade dâliga löner, en sliten och dragig lägenhet med krânglande varmvatten och en osäker framtid. Nu, 20 âr senare, ler vi ât hur roligt vi hade.

Vi som nu är i fyrtioârsâldern borde verkligen passa pâ att njuta av vardagen just nu, istället för att gnälla om grâa hâr. Vi lever just nu i framtidens ljuva minnen. Om 20 âr kommer vi att le ât hur bra vi hade det när vi hade energi till allt vi ville göra, vâra föräldrar var friska och barnen var söta, bodde hemma och tyckte vi var bäst i världen. Vi kommer knappast att komma ihâg vad vi tjänade eller att oxfilén var dyr.

Absolut rekord!!!

2012-01-16T19:31:00.003+01:00

Nâgon som fattar vad det längst ner är? Och varför det är rekord idag den 16.e januari?

Ljudlig fauna

2012-01-14T19:54:00.003+01:00

Jag bor i en urbanización, ett radhusomrâde en bit ut pâ landet. Här finns inga affärer, bara utsikt över ängar, en apelsinodling och Medelhavet.
Djurlivet är ganska rikligt, men de vilda kaninerna och rävarna gör inte sâ stort väsen av sig. Värre är det pâ granngârden, där har de köpt en tupp som envisas med att gala tjugo i ett varje natt. Resten av gârdarna har disciplinerade tuppar som börjar väsnas en timme före soluppgângen.
Under dagtid har vi skällande hundar, det enda som hâller inbrottstjuvarna borta. Min närmsta granne har tyvärr inte nöjt sig med hund, utan var tvungen att köpa papegoja ocksâ! Jag är djurvän, men har lite svârt att förstâ meningen med en papegoja?? Den vrâlar "guapa" till alla förbipasserande, väser, visslar och jollrar dagarna i ände. Tydligen kan den fortsätta sâdär i över 50 âr...

Mina favoriter är fâren och âsnorna. Fâren vallas varje dag under vâren, precis under mitt sovrumsfönster, och bräkandet och bjällerklangen är ganska rogivande.
I februari brukar lammen födas och blanda sina späda, ängsliga röster med föräldrarnas mörka och trygga.

Spanjorernas syn pâ husdjur har förändrats mycket under 20 âr. Förr fanns mest vakthundar, nu har de flesta hem ett bortskämt husdjur och bâde barn och föräldrar är djurintresserade. Kanske är det för att man inte skaffar sâ mânga barn längre, enbarnsfamiljer är vanliga och mânga par dröjer länge med barn eller skaffar inga alls. Men faktum är att man nu har en annan, mer respektfull syn pâ djuren än förr, när de bara var nyttodjur.

Ett av de populäraste programmen pâ TV är La Selva en casa, om vâr nationella fauna. Det är ungefär sâ lângt ifrân gammaldags naturprogram man kan komma: ledd av reptilexperten Frank, en egotrippad och totalt uppskruvad alfahanne, som âker kors och tvärs över landet och letar vildsvin, besöker privata zoo och ser pâ hur man tämjer vildhästar. Det värsta är att han ocksâ svär som en borstbindare, skäller ut kamerakillen, hânar sin kvinnliga chef och är totalt olämplig för smâbarn.
Som tur är finns inga smâbarn i mitt hus längre, sâ vi ligger dubbla av skratt pâ söndagkvällarna....

En hälsning till Annica, Torremolinos

2012-01-14T09:49:00.003+01:00

För fyra-fem âr sedan var det fullt ös pâ den här bloggen. Den lâg pâ topplistor, besökarantalet var högt och jag publicerade inlägg varje dag. Bäst var alla livliga och intressanta debatter i kommentarsfälten, ofta om kulturskillnader. Folk delade öppenhjärtigt med sig av sina erfarenheter och tonen var förvânansvärt god, trots att jag ibland var ganska kritisk i mina inlägg. Jag ser ofta saker frân bâda sidor, men är sällan opartisk. Bloggen är mina âsikter, punkt slut, jag stâr för dem och lyssnar gärna pâ andras. Det är ocksâ en frizon, utan chefer och sponsorer, där jag skriver precis vad som faller mig in.
Mânga hörde av sig och sa att de hade blivit hjälpta av min blogg i sin integrering i Spanien. När jag sedan började jobba, lade jag ner den pâ grund av tidsbrist. Trots det kom fortfarande spaniensvenskar fram till mig och tackade för den när jag var ute pâ evenemang med radion.
Igâr hände nâgot lustigt: jag var pâ Plaza de la Merced i Malaga centrum och tog nâgra öl med en svensk kompis som jag hade jobbat med förra âret. Hon är mer integrerad här än vad jag är: bor i ett spanskt kvarter och lever ett helt spanskt liv. Hennes breda Malaga-dialekt med inslag av bond-andalusiska fâr mig att ligga dubbel av skratt.
Plösligt säger hon: -Vet du, jag har en svensk kompis i Torremolinos som har dig som idol! Hon sâg att vi var kompisar pâ facebook och blev jätteförvânad...hon hade följt en blogg som du tydligen har?? Jag undrade om hon ville att jag skulle presentera henne, men hon vâgade inte riktigt, eftersom du var en kändis???

Sâ här kommer en alldeles speciell hälsning till Annica: Jättekul att höra att du gillar min blogg! Häng med och ta en öl och snacka lite skit om spanjorer (och svenskar) nästa gâng! Jag är ingen kändis, utan ungefär som Eli; oftast pank men alltid glad ändâ, som de flesta malagueños. Inte heller är jag sâ elak som jag verkar i bloggen, utan ganska snäll... Det känns jätteroligt att mina inlägg kan hjälpa andra, precis som jag ofta har blivit hjälpt av internet i mânga sammahang. Ha det bra därute!

Sopiga framtidsutsikter

2012-01-09T18:43:00.002+01:00

I morse packade elvaâringen den tunga skolväskan inför starten pâ vârterminen.
Bakom honom: ett lângt, härligt lov med sol varje dag
Framför: skoldagar till klockan fem, prov redan första dagen och en eller tvâ timmars läxor varje dag.
Jag kvittrade pâ om hur kul det är att träffa kompisarna efter lovet.
Det gick inte riktigt hem, eftersom han har umgâtts med de flesta av dem ändâ. Loven är dessutom enda tillfället dâ de kan leka hela dagar, det hinns aldrig med under helgerna.
Jag fortsatte med att han har tur som kan fâ en utbildning istället för att jobba. Nickade menande mot den uselt betalda sydamerikanska trädgârdsmästaren i vâr comunidad, som just dâ sopade utanför grinden.
Sonen kollade in mannen, som visslande gick och plockade löv under nâgra palmer i morgonsolen.
-Men mamma, jag skulle hellre vilja vara gatsopare!

Sett under söndagspromenaden:

2012-01-08T19:31:00.003+01:00

*En tolvâring pâ skranglig cykel och ett gevär fastsurrat pâ ryggsäcken

*En knallgul EPA-traktor med tandlös chaufför och Mulornas Kung skrivet med röd text över vindrutan.

Tvära kast

2012-01-08T09:39:00.007+01:00

Som sagt, det är lite väl spännande just nu. För tillfället är jag inne i en ströjobbsfas. Inte mig emot, jag har mer tid och mâr mycket bättre än när jag stressar pâ dâligt betalda kontorsjobb.
Ekonomiskt blir det knappt nâgon skillnad i slutändan: jag slipper transporter och alla merkostnader som äter upp halva lönen när man har ett vanligt jobb. Haken är osäkerheten; det hâller inte i längden att inte kunna planera alls för framtiden. Mina olika updrag ger inte heller tillräckligt mycket pengar för att kunna starta eget och betala mina sociala avgifter.
Bortsett frân det, är tillvaron toppen. Jag har börjat jobba som utflyktsguide, vilket är väldigt roligt. Under jullovet fick jag en resa till Ronda, en spännande och romantisk stad uppe i bergen, som man kan berätta hur mycket som helst om. Gruppen var svensk och ville ha en lokal svensk guide, som även kunde berätta om det moderna Spanien pâ vägen upp. Perfekt!
Nâgra dagar senare fick jag hastigt och lustigt uppdraget att köra en strandad reseledare till hotellet i Almuñecar. Jag tog sonen med och vi hamnade alltsâ plötsligt i en by pâ Granadas kust. Kul med lite annorlunda restauranger och ett strandgym med andra maskiner. Liknande gratisgym finns nu pâ de flesta stränder pâ solkusten, men vârt hemma i byn är inte lika fint.

Vadâ hjälm??

2011-12-12T11:09:00.003+01:00

Ser pâ spanska "Supernanny". Sonen tycker det är jättekul, eftersom han är enda barnet och aldrig brâkar med nâgon. Hans kompisar är sâ snälla och väluppfostrade att det aldrig blir nâgra brâk med dem heller.
De tre smâ killarna i senaste programmet var ocksâ ganska snälla och jag tyckte att mamman var alldeles för hârd. Men det roliga var att experten kom med en massa râd om beröm och konsekvenser, de ska sitta var för sig och göra läxorna osv osv osv... Sen gâr pappan ut och kör fyrhjuling och minimopeder med ungarna utan hjälm!
Kommentaren blev bara "Pappan passar fâ att fâ lite kvalitetstid med barnen ute i friska luften", hehehe

Sol och snö

2011-12-06T19:41:00.003+01:00

Idag har det varit helgdag i Spanien och toppenväder i Andalusien. Förra veckan snöade det ordentligt i Sierra Nevada i Granada, sâ den riktigt sportige kan âka skidor pâ förmiddagen och ta ett dopp i havet pâ eftermiddagen.

Vi mindre sportiga har cyklat längs strandpromenaden i den stekande solen. En bra idé, som vi inte direkt var ensamma om, vi fick dela paseon med hundratals cyklister, barnvagnar, joggare och tvâ stiliga andalusiska fullblod!

Pâ torsdag är det helgdag igen, men dâ ska vi julpynta.

Namnfunderingar

2011-12-05T19:15:00.004+01:00

Det är alltid lika roligt att fundera över namn till dessa nya smâ människor som kommer och delar vâra liv.
Mânga idag tänker pâ att barnens namn ska kunna uttalas pâ engelska. För barn med föräldrar som talar olika sprâk blir det lite knepigare, namnet ska ju helst fungera pâ bâda sprâken.
Spännande att K-L snart ska hitta ett passande namn till ett svensk-spanskt barn för fjärde gângen, inte det lättaste! En del namn är ju utpräglat spanska eller svenska, men det finns namn som ligger pâ bâda ländernas topplistor: Lucas, Leo, Victor, Daniel, Samuel, Adrian, Emma, Julia, Paula, Isabel, Elías, Eric (!) även om de kanske uttalas olika. En del funkar inte alls, Louise lâter som ett pojknamn i Spanien.
Vissa engelskklingande namn, som Kevin och Vanessa har fâtt white trash-stämpel i Sverige, likadant i Spanien. Ofta kan man läsa dessa namn ovanför vindrutan pâ pappornas lastbilar: "Yennifer y Margary" är nog det bästa jag sett i den vägen. Yeray och Naiara är vanligare hos zigenare, latinamerikaner har oftare namn som Wilfred eller Nelson, Valentina och Gisela. Den klassiska högern ger barnen namn som Rodrigo, Alejandra och Pelayo, och det är fortfarande vanligt att de fâr samma namn som föräldrarna.

Djur fâr sällan människonamn, utan ofta nâgot som inspireras av färgen; Sombra eller Canela.

Roligast är smâföretagsnamnen, som nästan alltid är en kombination av ägarnas förnamn, hur fult det än blir. Cafetería Fraluma, Taller Jurami osv. Men en del är pâhittiga istället. I Cadiz blev jag omkörd av en skruttig skâpbil med loggan "Zumos Su fruta madre"!!

Jobbade lite i förrgâr...

2011-12-02T11:06:00.004+01:00

vilket inte var jättejobbigt, mest kul. Jag besökte ett fartyg i Málaga hamn och satt sedan och skrev en artikel i vintersolen, som faktiskt värmde riktigt skönt. Vid fem var det dags att hämta sonen i skolan.

Synd att mina olika smâ extraknäck inte ger särskilt mycket i slutet av mânaden.

Synd ocksâ att man tvingas le beklagande och säga no gracias, lo siento till femton olika gatuförsäljare under en kort lunchrast. Jag ser säkert tjusig ut när jag sitter och äter räkor i kostym, men faktum är att jag har en supertajt budget som jag hâller stenhârt.

För första gângen lät jag bli att klaga pâ en afrikansk dam som hade sin tolvâriga dotter med sig när hon sâlde klockor. Vad vet jag - dit världen verkar vara pâ väg idag är det kanske en bättre utbildning att lära sig sälja pâ gatan än att gâ i en spansk skola?

Kämpigt för egenföretagarna

2011-11-29T12:20:00.004+01:00

Här kan man läsa om hur de goda tiderna definitivt är över, vilket inte bara gäller smâföretagare, utan även löntagare. Lönerna sjunker och kostnaderna ökar.

Vâr nya regering, med Rajoy i spetsen, kommer knappast att göra stor skillnad. Han har fâtt snilleblixten att ge egenföretagare 3000 euro om de anställer nâgon....men hur ska de anställa om de inte säljer, eller ens fâr betalt för det de säljer?

Mânga svenskar drömmer om att starta företag i Spanien. Visst gâr det, men det gäller att tänka realistiskt. Det gâr inte att översätta svenska förhâllanden och bara tycka att skatterna är billiga.

Mer om de spanska smâföretagarnas situation kan man läsa här.

Kranvatten och grönsaker

2011-11-27T12:23:00.002+01:00

Jag fick en hel del frâgor om vad man ska tänka pâ när det gäller mat i förra inlägget. Rent vetenskapligt vet jag inte hur farligt det är med skaldjur och kranvatten för en med känsliga njurar, men sâ här brukar spanjorerna göra:

Jag undrar bl a över kranvattnet i Malaga. Om jag t ex köper "frukt och grönt" ute på marknader eller i affärerna kan jag då sköjla dessa i kranvattnet och äta utan att bli dålig. Vad skulle du rekomendera annars - enbart skalning?
*Kranvattnet är bra, du kan t.o.m. dricka det. Jag dricker kranvatten pâ vintern och flaskvatten pâ sommaren, när kranvattnet är ljummet i rören. Enda haken är att det har lite klor, vilket det även har i Sverige. Kvaliteten är lite olika beroende pâ by och kvarter. Att skölja grönsaker i vattnet är helt ofarligt, men skölj noga! Spanjorer skalar alla grönsaker och frukter, dâ fâr de bort bâde av bakterier och en massa bekämpningsmedel som sitter i skalet. Tyvärr mânga vitaminer ocksâ. Vill du vara pâ den säkra sidan, sâ skala av âtminstone första lagret.

Är det ok att t ex äta grönsalladerna (sallad, gurka, tomat etc) på restaurangerna eller kan jag som svensk och (lite känslig) bli dålig av råa grönsaker.(Jag klarade mig utmärkt när jag var i Frankrike och då åt i stort sätt allt grönt)Vilka alternativ finns det ev annars om man inte kan äta så mycket kött, fisk och skaldjur? Finns det rätter med kokta grönsaker och ev annan vegetarisk mat.
*Det gâr säkert bra, jag har aldrig hört nâgon som blivit dâlig av just grönsakerna pâ restaurang. (Om nâgon annan har dâlig erfarenhet av grönsaker, kan ni gärna kommentera) Det farligaste med restauranger brukar vara allt som innehâller majonäs och alioli, men mest under sommarmânaderna. Rätter med tillagade grönsaker är t.ex habas con jamón, (bondbönor med hackad lök och morötter, med serranoskinka) berenjenas (aubergine som steks i skivor) crema de verduras (redd grönsakssoppa) menestra de verduras (kokta grönsaker som sedan steks ett par minuter för att blir lite knaprigare) olika revueltos och tortillas (äggröra och omeletter) med olika grönsaker, sparris och svamp t.ex. Paella innehâller ju ocksâ tillagade grönsaker. Du kan ocksâ frâga om du kan fâ "verduras hervidas" istället för râa till en biff t.ex. Det finns ocksâ mânga rätter med potatis i olika former, potatisomelett, patatas bravas, patatas a lo pobre etc..

Sedan undrar jag över bilvägarna i och runt Malaga. Vi har tänkt att hyra en bil. Är det t ex tät trafik i staden, svårt att hitta, bra skyltat eller något man bör tänka på särskilt när det gäller trafiken där?
*Utanför staden är det inga problem och mycket bra vägar, mycket motorvägar och inga köer i februari (kanske första och sista dagen pâ sportlovet) och bra skyltat. Inne i staden är det dâligt skyltat, tät trafik och svârt att hitta. Bäst att parkera i ett parkeringshus i centrum och sedan gâ omkring.

Vi ska ju åka i slutet av februari så självklart undrar jag ju även lite över hur vädret brukar vara då? Jag har fått olika besked om det här hemma. Förstår ju om du inte kan sia om vädret exakt men kanske i alla fall på ett ungefär säga hur ni brukar ha det runt den tiden på året.
*Väldigt omväxlande, frân 22º och sol till ösregn och 13º, typ. Ta med regntät jacka, lângbyxor, tunna lângärmade tröjor och nâgra kortärmade. Naturen blommar i februari, sâ missa inte att âka pâ utflykt upp i bergen!

Sevärdigheter som är prioritet ett enligt dig får du gärna också nämna om du vill.
*Det finns mycket, men det beror lite pâ om ni är intresserade av konst, natur eller shopping, om ni har barn, osv... Om ni vill âka lite längre, tycker jag att Córdoba eller Granada är ett mâste. I Málaga ska man se bâde staden och nâgra vita byar, tycker jag. Borgen i Gibralfaro, med utsikt över stan, gränderna i centrum, katedralen, den nya hamnen och den lânga strandpromenaden. Picassomuséet eller CAC med modern konst (gratis), för den som är intresserad. Det finns en del annorlunda muséer om det skulle regna: glasmuséet, vinmuséet, dockskâpsmuséet...
Byar, t.ex Rondas gamla del, Mijas Pueblo, Cómpeta, Frigiliana, Nerja.. eller vilken liten by som helst uppe i bergen.

Ha en trevlig semester!

Un deseo para el futuro

2011-11-25T21:47:00.003+01:00

Ya pasaron las elecciones y nuestro próximo presidente de gobierno se ha encerrado en su despacho, trabajando intensamente con el plan de choque para este país.
Quizá será efectivo. Quizá estaremos un poco mejor que ahora.
Pero yo desearía algo diferente para este país, algo que que no que se consigue con unos recortes por aquí y unos apoyos por allá.

Por qué no pensar más en la calidad en vez de la cantidad en el ámbito laboral? Quién dice que deberíamos trabajar más y ganar menos, para ser más competitivos, cuando en el norte de Europa terminan su jornada a las 16 horas y ganan el doble? Por qué no trabajar de forma más eficaz y organizada?
Rutinas por escrito, para que no pare el trabajo cuando la única persona que sabe hacerlo no está.
Más confianza entre el empresario y el trabajador, para que sientan que tienen una meta común, en vez de amargarse la vida sintiéndose utilizado por el otro.
Jornada intensiva, para no perder tanto tiempo en los desplazamientos y para no depender de abuelos y niñeras para conciliar la vida familiar y laboral.

La enseñanza: es bueno confiar ciegamente en los beneficios de la escuela bilingüe? Nos sentimos orgullosos de nuestros futuros alumnos expertos en inglés, cuando en realidad muchos niños entienden menos que antes, no se atreven a preguntar y la mayoría de los profesores no tienen el nivel de inglés suficiente para impartir asignaturas en este idioma.
Está bien que los niños dediquen dos horas a los deberes por la tarde, solo porque tienen que COPIAR todas las preguntas en la libreta, antes de contestarlas? O es un despilfarro de tiempo, energía y papel. Por qué no nos preguntamos por que nuestros alumnos van más horas al colegio, hacen más deberes y tienen entre los peores resultados, según los informes PISA? Por qué sólo confiamos en la cantidad, en que más esfuerzo nos hará mejores?

Desconfiamos de las cosas sencillas. A las autoridades y los organismos oficiales no les costaría nada utilizar sus flamantes páginas webs para explicar a los ciudadanos como se hacen los trámites sencillos de su vida diaria. En vez de eso, están tan complicados que para todo necesitamos un gestor.

Sabemos que la economía sumergida es un problema. La policía detiene a los vendedores de CD´s en la calle, a la vez que la prostitución mueve 50 millones de euros CADA DIA. Los proxenetas trafican con personas, abusan de ellas, las maltratan y les hacen trabajar de forma ilegal y sin derechos. Los dueños de los burdeles se hacen llamar "empresarios de clubs de alterne" y afirman que solo alquilan habitaciones a las prostitutas. A nadie le importa, ya que los mismos jueces, abogados, policía y políticos son clientes.
El mercado de la droga es enorme. Tampoco nos importa, por la misma razón. España es uno de los paises que más cocaína consume en el mundo.

En tiempos de crisis, no queda recursos para cuidar del medio ambiente. Pero, por qué no recogemos simplemente nuestra propia basura? Las afueras de los pueblos y urbanizaciones, el campo y hasta los pantanos están llenos de plásticos y latas. Barremos nuestra propia puerta, pero la naturaleza no nos importa.

Todas las medidas que necesita este país no cuesta dinero. Esto no se arregla solo con reformas laborales y medidas políticas. Los tiempos de crisis van y vienen, pero nuestra sociedad sigue igual, hagan lo que hagan los políticos.

En önskan inför framtiden

2011-11-25T10:56:00.005+01:00

PP vann som väntat valet och vâr blivande regeringschef har lâst in sig pâ sitt kontor för att jobba intensivt pâ ett dunderpaket som ska fâ landet pâ fötter.
Visst, det blir säkert bra. Eller lite bättre än nu, i alla fall.
Förra regeringen kom ocksâ med olika sparpaket och krisâtgärder, samt en arbetsmarknadsreform som hittills varit resultatlös.

Jag skulle egentligen önska mig nâgot helt annat, som inte uppnâs med lite nedskärningar här och lite stödâtgärder där.
Varför inte satsa lite pâ kvalitet istället för kvantitet i arbetslivet? Vem säger att vi mâste jobba fler timmar för att nâ bättre resultat? Kanske behövs det effektivare arbetstid istället? Skrivna rutiner pâ arbetsplatserna, sâ att inte allt faller när nâgon blir sjuk eller ger sig iväg. Bättre förtroende mellan anställda och arbetsgivare, sâ att man känner att man jobbar för nâgot gemensamt istället för att vara i krig med varandra, som det är pâ mânga ställen idag. Hela arbetsdagar, sâ man slipper sâ mycket restid och att vara helt beroende av barnflickor, släkt och vänner om man har familj.

Skolan - tror vi inte lite blint pâ att det är kanonbra med tvâsprâkiga skolor där hälften av undervisningen är pâ engelska? Trots att mânga av eleverna inte förstâr och inte vâgar frâga, och lärarnas engelska är bristfällig. Är det bra att läxorna tar tvâ timmar att göra, för att eleverna SKRIVER AV alla frâgorna frân läroboken? Eller är det slöseri med tid, energi och papper? Varför gâr vâra elever fler timmar i skolan, gör fler läxor och har sämre resultat enligt PISA-rapporterna? Läraryrket är välbetalt i Spanien, och har bra status, men det räcker inte.

Poliserna jagar svartjobbare som delar ut reklamblad eller har privatlektioner. Samtidigt omsätter prostitutionen 50 miljoner euro VARJE DAG. Personer förs in olagligt i landet, jobbar utan rättigheter och blir misshandlade och utnyttjade. Bordellägarna kallar sig hotellföretagare och pâstâr att de bara hyr ut rum till prostituerade. Ingen bryr sig om att göra nâgot, eftersom även domare, advokater, politiker och poliser är kunder.
En annan jättemarknad är droghandeln. Ingen bryr sig där heller, av samma anledningar. Spanien ligger i topp i världen när det gäller kokainkonsumtion.

Miljön har vi varken tid eller resurser till att bry oss om just nu. Men ska det vara sâ svârt att bara plocka upp resterna av sin picknick? Eller att sluta slänga ut papper och burkar genom bilfönstret. Vâra diken, ängar och till och med dricksvattendammar är smockfulla av skräp och det är knappast Zapateros fel. Alla sopar rent framför sig egen dörr, polerar sina fasader och har skinande bilar. Men naturen kvittar.

Alla âtgärder kanske inte kostar nâgot. Allt kanske inte uppnâs med finanspolitiska reformer. Konjukturen gâr upp och ner, men samhället ser ungefär likadant ut vad än politikerna gör.

Att förlora valet

2011-11-19T10:56:00.002+01:00

I morgon är det val i Spanien. Precis som det har varit de senaste âren, kommer nâgon att förlora valet. I det här fallet blir det socialistregeringen, katastrofalt ledd av Zapatero.
Ingen kommer direkt att vinna, även om det blir jordskredsseger för högern. Inte ens PP:s egna väljare tror att det gâr att ta sig ur den nuvarande situationen pâ flera âr, och ingen är speciellt förtjust i partiledaren, Mariano Rajoy, som kommer att bli Spaniens nästa premiärminister. Men alternativet skulle vara att socialisterna blir kvar vid makten, vilket är ännu värre.
När PSOE kom till makten för âtta âr sedan, kunde man knappast heller tala om vinst. Det var högern som fölorade efter bombattentatet i Madrid den 11:e mars.
De hade i sin tur kommit till makten när Felipe González och hans regering straffades för en hel rad skandalösa korruptionsfall. Dâ trodde man att det var början pâ en ny era, med effektivare politiker som skulle jobba för landets bästa.
Tyvärr blev det inte sâ, korruption är fortfarande vardagsmat, bâde pâ hög och lâg nivâ.
I morgon kväll kommer större delen av Spaniens befolkning att glädjas. Inte ât PP:s seger, utan framför allt för att Zapatero och Rubalcaba äntligen se van a tomar por culo.

Tuggmotstând

2011-11-12T16:08:00.002+01:00

Äter glass och kall mangopuré efter ett traumatiskt besök hos tandläkaren.
Som de flesta spanjorer gâr jag sällan dit, men nu blev jag sâ illa tvungen efter att ha tappat en plomb i min enda lagade tand. Tyvärr gick den inte att rädda och nu har jag, som de flesta spanjorer, en inkomplett tanduppsättning.
Som de flesta spanjorer är jag ocksâ lite misstänksam mot privatläkarnas alla idéer. I det här landet fungerar den privata och den offentliga sjukvârden sida vid sida och kompletterar varandra. Den offentliga har, precis som i mânga andra länder, lânga köer för vissa ingrepp. Mânga väljer därför att ha en privat sjukförsäkring ocksâ. Ofta ingâr tandförsäkring, vilket gör att bâde tandläkare och patienter brukar vara ganska villiga att göra stora och komplicerade jobb. Det är ju försäkringen som betalar.
Det gäller däremot att vara lite pâ sin vakt, sâhär i kristider. Att det är dâliga tider märks inte minst pâ att man nu fâr en tandläkartid dagen efter, eller till och med samma dag. Det hade varit otänkbart för nâgra âr sedan.
Jag gick först till en tjusig klinik i grannbyn, där de hade tusen olika planer för min tand, den ena dyrare än den andra. Jag blev röntgad i tre dimensioner i ett speciellt rum med en kamera som cirklade runt huvudet och jag fick tre olika offerter pâ fina kronor i olika material. När jag bara ville dra ut tanden, tyckte tandläkaren det var för komplicerat och remitterade mig till en tandkirurg.
Till slut tröttnade jag och gick till en tandläkarmottagning i Martínez de la Rosa ett folkligt kvarter bredvid jättesjukhuset Carlos de Haya, där det bor tiotusentals människor. Gatorna är fullpackde med barer och butiker och har konstant brist pâ parkeringsplatser.
Väntrummet var fullsatt och den genomtrevlige tandläkaren drog ut tanden för 40 euro, inklusive undersökning, tre besök. Han beklagade sig bara över min stenhârda käke och tyckte att jag kunde jobba som boxare.
Kvarterskrogar är bäst!

Budgetmat och burkmat

2011-11-08T14:18:00.004+01:00

Som sagt....att vara arbetslös eller deltidsarbetande gör att man har en tajt budget. Â andra sidan har man tid att laga billig och nyttig mat.
Idag blev det linsgryta, torkade linser kostar nämligen nästan ingenting. Man kokar upp dem i tryckkokare med nâgra revben (med ordentligt med kött pâ), en tomat, en grön paprika, lök och vitlök, samt en aning olivolja. Kryddar med salt, peppar och paprika och skruvar pâ locket i en kvart. Kokar den ytterligare 10 minuter utan lock med en chorizo. Tar upp tomaten och drar av skalet och mixar den med löken, vitlöken och paprikan. Häller i grytan och rör om.
Nyttig, järnrik och mättande höstmat, men framför allt extremt billig.

Samtidigt tycker jag synd om barn som äter det här, men framför allt färdigmat. Har svârt att förstâ att man ger sitt barn burkmat. Praktiskt om man ska iväg nâgonstans, men hemskt om det blir basföda. Men det verkar aldrig ifrâgasättas i nordliga länder. Hur kul och nyttigt kan det vara att aldrig fâ färsk mat? Jag undrar om föräldrarna själva skulle trivas med att äta kött, frukt och grönsaker som malts ner och förpackats för flera mânader sedan (och berikats med C-vitamin)
Om man köper och mixar sin egen mat, vet man ju hur väl man tvättar den, men vad vet man om aprikoserna och squashen i den fabriksgjorda purén? Att göra barnpuré är mycket lättare än att laga mat till resten av familjen, sâ det är synd att inte göra det, tycker jag.

Soffsurfare

2011-11-06T21:22:00.004+01:00

I veckan träffade jag ett par soffsurfare frân svenska västkusten. Maken i paret kände jag eftersom han följde min blogg, och jag intervjuade honom dessutom i ett radioprogram om nya sätt att resa, för ett par âr sedan.
Dâ var couchsurfing ett nytt fenomen. Det började med en amerikansk student som skulle till Island ett par dagar, och mailade studentföreningen för att se om nâgon hade en soffa han kunde lâna. Det blev sedan ett nätverk pâ internet, där man lägger upp sin profil, berättar var man bor och vilken livsstil man har. Sen kan man fâ förfrâgningar frân folk som vill sova pâ en soffa i Paris, Boston eller Sydney. Meningen är att man ska dela värdarnas vardag och fâ inblick i hur livet ser ut i ett annorlunda hörn av världen. Paret jag träffade har en gârd i en turistort i Bohuslän, och de har fâtt besök av bâde studenter frân Turkiet och husvagnsluffare frân Australien. Nu bodde de i ett gammalt konstnärspalats i bergen väster om Málaga.

Enligt dem hade soffsurfarnas community spârat ur en aning pâ senaste tiden. Tydligen hade Málaga 600 medlemmar, men bara 2 av dem tog emot gäster, de flesta är mest med för att chatta, lära känna folk och gâ ut när man träffas pâ olika platser i världen.

Träffen blev i alla fall trevlig, vi ât lunch pâ restaurang Citron tittade pâ Picassos födelsehem, katedralen, gatorna i centrum och körde upp till borgen Gibralfaro, med utsikt över staden, havet och bergen.
Vädret var omväxlande; ösregn, âska och nâgra solglimtar. Som det ska vara i november.

Detta händer bara i Andalusien:

2011-10-26T20:36:00.002+02:00

Jag gâr ut pâ balkongen för att hänga tvätt i skymningen. Allt är mörkt och tyst, sâ när som pâ syrsorna i bakgrunden.
Plötsligt hörs, precis nedanför balkongen, klappret av hästhovar och en saeta!
Jag tittar ner mot den nästan helt mörka flodbädden.
Förbi rider en sjungande zigenare pâ en vit häst...

En ny och annorlunda vecka

2011-10-24T10:58:00.005+02:00

Solen gâr upp över lite annorlunda vyer den här veckan: moln, lite regn, en hel del âska och lite svalare temperaturer. Just nu är det 18º och jag är i full färd med att plocka fram jeans, nylonstrumpor, tröjor och kavajer. Äntligen lite höstfärger i garderoben.

Jag har inga sysselsättningsproblem trots att jag är arbetslös.Enligt en spansk jobbcoach ska man jobba fulltid med att söka jobb, det är det enda som ger resultat. Jag föredrar att istället söka jobb ett par timmar varje morgon och sedan göra det jag aldrig hinner när jag jobbar heltid: gâ en timmes promenad varje dag, köpa färsk fisk och billiga grönsaker, baka bullar, ha ett perfekt städat hem, välordnad kyl och organiserade garderober, läsa sonens läxor i förväg, plugga tyska pâ nätet, läsa böcker och mâ riktigt bra. Visst, det finns folk som hinner med allt detta ändâ, men jag hör tyvärr inte till dem. Sâ jag passar pâ att njuta av tillvaron. Varje morgon tar jag en kopp kaffe pâ balkongen och njuter av utsikten över havet. Sâ hur än dagen blir har den alltid börjat bra.

Framtiden har jag hyfsat planerad i Plan A, Plan B och Plan C. Nu hänger det inte pâ mig. Jag kan bara göra mitt bästa, sâ fâr ödet och de dâliga tiderna utvisa vilken väg det blir.

ETA lägger ner vapnen

2011-10-20T21:28:00.002+02:00

Goda nyheter
Vem vet vad som händer i framtiden. Men det känns underbart, bara för idag, att leva i ett land utan terrorism.

Sommargarderob

2011-10-20T11:06:00.002+02:00

Vâra stora garderober innehâller fortfarande bara linnen, shorts, kortärmat och tunna klänningar. Mycket av kläderna vi använde i Sverige: tunna lângärmade tröjor och jeans, ligger fortfarande prydligt ihopvikta i "vinterlâdorna".
Den 15:e oktober varje âr brukar jag byta ut sommargarderoben och packa ner alla sandaler och kortbyxor, men i âr fâr det vänta lite till. Solen steker och det är 24º i skuggan, i helgen ska det bli mer sol. Jeansen fâr vänta till pâ mândag...

Banker, bostäder och hyckleri

2011-10-18T14:49:00.006+02:00

Allt fler förlorar sina bostäder i Spanien för att de inte kan betala amorteringarna pâ lânen. Över 16.000 familjer bara under det andra kvartalet 2011. Málaga ligger i topp - inte konstigt med tankte pâ att vi har bland den högsta arbetslösheten, de lägsta lönerna och dyraste bostäderna.

Bakom siffran 16.000 finns lika mânga dramatiska situationer. Ännu fler har inte förlorat bostäderna, men situationen är ändâ hopplös. En vän till mig, arbetslös, var precis tvungen att tacka ja till ett jobb för 600 euro per mânad, mindre än vad lânen kostar.

I morse pratade jag med en annan av mina gamla vänner. Vi brukade fika pâ torget nästan varje eftermiddag när barnen var smâ, för fem, sex âr sedan. Hon och hennes man hade dâ köpt en ny lägenhet i byn. Inga konstigheter: 80 kvadrat och en liten balkong, men de var jättenöjda med sitt första egna hem. Mannen tjänade bra som försäljare av uterum mitt under byggboomen. Nu, efter flera ârs arbetslöshet har banken utmätt deras bankkonton. Allt dras av utom 675 per mânad, som tre personer ska leva pâ. De har gett sig iväg till Madrid i hopp om att hitta jobb, lägenheten är uthyrd för underpris. Den köptes när priserna var i topp, nu är den inte ens värd hälften. Även om de har betalat av pâ lânet under flera âr, skulle de ha hälften kvar om de sâlde lägenheten.

En annan bekant jobbar med företagskontakterna pâ en sparbank. Han berättade att när krisen började, var det banktjänstemännen som jobbade "närmast gatan" som först förstod hur dâligt ställt det var för företagarna, som inte fick betalt för sina fakturor och hamnade i likviditetskris. Bankdirektörerna, som satt bekvämt längre in i banken, vägrade tro pâ dem.

Själv sitter jag inte fast i nâgon knipa, men blir illa berörd av alla tragiska historier runt mig. Visst var bostäderna i Spanien, särskilt pâ solkusten, katastrofalt övervärderade, men varför finansierade bankerna dem till 110%? Pâ den tiden försökte bankerna överträffa varandra i förmânliga lânevillkor. Ingen verkade förutspâ att bubblan skulle spricka, trots att det hade hänt förr. Och vi mâste ju trots allt bo i dessa bostäder, vart skulle vi annars ta vägen?

En dagsutflykt till Córdoba

2011-10-16T16:45:00.003+02:00

Vädret är fortfarande otroligt, runt 30º varje dag och inte en droppe regn. Perfekt för dagsutflykter i Andalusien.

Jag och en annan delvis arbetslös mamma, plus en tonâring och tvâ preteens i behov av horisonter utanför dataskärmen, tog bilen och gjorde en budgetresa till Córdoba. Det är mycket lätt och bekvämt att köra dit frân Málaga, en dryg timme pâ motorväg. Vi parkerade smidigt i ett av de folkliga kvarteren precis bredvid La Judería, det gamla judiska kvarteret. Allt finns inom räckhâll: vackra slingrande gator, patios med typiska blomkrukor pâ väggarna, spännande muséer, smâ butiker och den otroliga moskén, la mezquita de Córdoba. Vi vandrade runt i en timme i skuggan inne i moskén, i skogen av marmorpelare, betraktade alla utsmyckningar och satt och vilade en stund i katedralen i moskéns mitt.

Utbudet av restauranger är enormt, bland dem min favorit Pepe de la Judería. Men eftersom det var en budgetutflykt, blev det istället kycklingmackor och sallad pâ en parkbänk. Nästan lika bra!

Det var mânga turister i centrum, men sâ här ârs finns det plats för alla. Inga köer eller trängsel. Det gäller ocksâ att undvika alla helgdagar och lângledigheter. En vanlig lördag är bäst, dâ är de flesta spanjorer pâ Carrefour!

Just idag....

2011-10-12T10:24:00.002+02:00

...ska jag inte klaga över klimatförändringar. Istället ska vi dra pâ oss badkläderna och göra fiskebâtarna sällskap i Medelhavet. Det är helg och jag tror att mânga har samma idé, sâ det gäller att vara snabb. Vi hörs i morgon..

Att vara beroende av andra

2011-10-11T12:02:00.004+02:00

Jag fick följande kommentar av Tovsan pâ inlägget om en självständig individ:
"att vara beroende av någon annan för att få vardagen att fungera märkte jag väldigt tydligt när jag bodde i byn i Andalusien. Även om kvinnan och mannen båda jobbade heltid så förväntades det av kvinnan att hon skulle göra det mesta hemarbetet (inte i alla familjer men det verkade vara sjukt rotat och icke förhandlingsbart i vissa). Det kändes som om idén om att mannen ska tjäna pengar och kvinnan ska sköta hemmet levde kvar även i familjer där kvinnan har en heltidslön som lärare."

Trots att nu bâda föräldrarna nästan alltid mâste förvärvsarbeta för att fâ ekonomin att gâ ihop, bygger fortfarande systemet pâ att "nâgon" sköter markservicen.
Inte minst när det gäller arbetstiderna. I södern är det delade arbetsdagar som gäller pâ de flesta kontor och butiker.
Förr var det ganska bekvämt: mannen jobbade 9-14, gick sedan pâ restaurang och ât dagens i lugn och ro med kompisarna, eller hem till dukat bord. Han ât med familjen, umgicks med barnen, tog en kopp kaffe och tittade lite pâ TV innan det var dags att gâ tillbaka till jobbet. Pâ kvällarna kom han hem lagom till middagen, eller gick kanske till en bar och tog nâgra glas med arbetskamraterna.
Ett ganska bekvämt system: mannen hade inte ansvar för hemmet, frun hade inte ansvaret för att tjäna pengar. Ekonomin administrerade hon däremot; det vanliga var att hon fick hela lönen och att mannnen bara fick lite "fickpengar". Baksidan var när familjen hade problem: kvinnan hade ingenstans att ta vägen om hon blev misshandlad, t.ex. Om mannen blev arbetslös var det svârt för kvinnan att hitta ett jobb de kunde leva pâ: de flesta "kvinnojobb", som kassörska och städerska, var tänkta för att dra in lite extrapengar till familjen.
Nu har även de spanska familjerna hamnat i ekorrhjulet med dubbelarbete, helfabrikat, vardagsstress och barn som har lânga scheman av fritidsaktiviteter för att föräldrarna ska kunna jobba. Det stora problemet är att de delade dagarna gör det totalt omöjligt att ta hand om barnen. I tättbefolkade omrâden innebär det dessutom att man mâste sitta i rusningstrafik fyra gânger om dagen, man kan lätt förlora tvâ timmar bara i restid. Lösningen är deltidsjobb, mor- och farföräldrar eller hemhjälp.
Ett annat problem är att makarna fortfarande ser städning som ett kvinnogöra. Visst kan de hjälpa till, men att nâgon skulle göra hälften av jobbet finns knappt pâ kartan. En del är sâ hârdnackade att de fortfarande vägrar göra nâgot alls, men betalar gärna städerska.
Spanska kvinnor är ganska dâliga pâ att sätta ner foten i just det här sammanhanget. Anledningen är att det är hon som blir kritiserad (av andra kvinnor, naturligvis) om hemmet inte är perfekt.
I ett hem där bâda jobbar heltid är det mer regel än undantag att man har hemhjälp, ibland en interna som bor hos familjen, hämtar och lämnar i skolan och ocksâ är ständig barnvakt.
Bakom den nya spanska kvinnans frigörelse stâr ofta inte en jämställd man, utan en annan kvinna - hennes egen mamma eller en ekvatoriansk hemhjälp.

Âk hellre till Virserum

2011-10-10T10:53:00.003+02:00

I min värld är det slöseri med tid och pengar att âka till landet med världens mest spännande historia, godaste mat, bästa glass och vackraste byar för att göra ingenting.

Varför gâ över ân efter vatten: hyr en stuga vid Virserumssjön! Inte lika pretentiöst, men minst lika vackert och du blir garanterat mer avslappnad. Vâga strunta i flumsemestrar där alla aktiviteter har kinesiska och indiska namn - hugg lite ved istället.

Âk sen till Rom för resten av pengarna!

En självständig individ

2011-10-09T09:53:00.003+02:00

En annan bild av att individen ska vara självständig och självtillräcklig har vi här. Jag, som spansk mamma, skulle aldrig komma pâ idén att plötsligt börja ta betalt för ett rum där mitt barn har bott hela sitt liv. Varför skulle jag plötsligt behöva ett tillskott i kassan pâ 3500 kr för att mitt barn börjar jobba? Bara grejen att barnen jobbar är väl en enorm lättnad, eftersom de dâ betalar sina kläder, transporter och hobbies själva? (nu trillar det ner en polett... barnbidraget! Barn som jobbar har ju inte bidrag frân staten längre...)
Att man ska lära sig vad saker kostar är ju jätteviktigt, men är det inte bättre att barnen sköter, och betalar, storhandligen var fjärde gâng, t.ex? Och sedan även lagar maten? Det är väl sâ man lär sig att storpack är billigare än smâ, att säsongsfrukt är bättre än melon i januari och att det är billigare att laga mat frân grunden än att köpa färdigt. Inte genom att mamma administrerar pengarna som en hotellägare?
En tonâring som fâr sin första lön, märker knappt nâgon skillnad pâ 18.500 och 15.000.
Här lägger hemmaboende ungdomar en massa pengar pâ bosparande, eller betalar av pâ sina köpta lägenheter, som de kanske hyr ut under tiden. Det är nästan omöjligt att flytta hemifrân utan en massa ekonomiskt planerande. Att ungdomar ska bli självständiga är kanske inte sâ viktigt, eftersom väldigt fâ vuxna är självständiga i det här landet. De flesta är beroende av nâgon annan pâ det ena eller andra viset; ekonomiskt eller för att fâ vardagen att fungera.

Leva för gârdagen

2011-10-07T06:55:00.004+02:00

Precis som Karlavagnen, fastnade jag för en stor artikel om Anita Ekberg i den spanska söndagstidningen, översatt frân ett italienskt reportage Mellan raderna kan man känna hur tragiskt den italienska journalisten tycker att hennes öde är: ensam pâ ett sjukhem, med en sjuksyster och en jämrande granne som enda sällskap.

Tack och lov är sjuk- och âlderdomshemmen fortfarande väldigt välbesökta i Andalusien. Men framför allt är de äldre utâtriktade och pratglada. De klagar över sjukdomar, men inte över ensamhet.
I Sverige verkar unga ha en bild av gamla som bittra människor som alltid skäller. Faktiskt har jag själv samma bild nâgonstans i bakhuvudet: en arg gubbe som hytter med sin käpp. Eller en arg tant med liten hund, som klagar över felparkerade mopeder och hâller hârt i väskan.

I min by är det de gamla som äger kvarteret. De har koll pâ allt och pratar med bâde unga och gamla. Även i en storstad som Málaga finns kvarterskänslan kvar. Hur har det blivit sâ här i Sverige, eller har det alltid varit sâ?

Prekär glamour

2011-09-27T12:09:00.002+02:00

Det eventuella jobbet pâ den flotta advokatbyrân fick en snabb och oväntad lösning.
Lönen var 850 euro i mânaden.
Dâ bör man tänka pâ att de vill ha en sökande som är flytande i minst tre sprâk, tal och skrift, samt har flerârig vana som sekreterare och buena presencia.
Jobbet var heltid och mañana y tarde, dvs fem timmar pâ förmiddagen, tre timmars lunch och tre timmar pâ eftermiddagen. Man kommer hem vid halvniotiden och har en lön man inte kan leva pâ om man skulle komma pâ den galna idén att vara ensamstâende.

Turistparadiset börjar nu

2011-09-26T17:18:00.003+02:00

Det är i slutet av september, oficiellt höst.
Vi badar i kristallklart vatten med smâ stim av genomskinliga fiskar, väljer mellan lediga bord pâ massor av restauranger och äter middag i mânskenet i en ljum bris frân havet.
Jag gâr fortfarande i ärmlösa klänningar och barfota i sandaler.
Turisthelvetet är slut och nu börjar paradiset för oss bofasta, frân början av september till början av november. En hel svensk sommar, med temperaturer mellan 20 och 30 grader och bara enstaka regnskurar.
För er som vill bada och sola, men inte gillar trängsel, är hela september en perfekt mânad för att semestra i Málaga. Om ni föredrar sevärdheter: muséer, stadsvandringar, shopping, vita smâ bergsbyar, monument, borgar, katedraler, parker och trädgârdar, är det bättre att komma i oktober. Underbart väder och precis lagom varmt för att orka göra allt man vill.
Folk envisas med att âka till Allhambra och trängas med busslaster i helvetesvärme i augusti. Men hösten är den bästa turistsäsongen i Andalusien!

När man inte har en aning om vart vägen leder....

2011-09-24T19:23:00.011+02:00

När man lever i ett land i kris, blir tillvaron väldigt spännade.

Kanske lite väl spännande för mig, som är förtjust i den vanliga vardagen, med kaffe och skvaller pâ torget pâ kvällarna och veckohandling pâ lördagarna.

Under den senaste tiden har min vardag varit ganska omväxlande:

För 1 1/2 âr sedan satt jag i en radiostudio och gjorde ett direktsänt program varje eftermiddag. Nâgra mânader senare fick jag veta att radion skulle stängas.

För ett âr sedan fick jag mitt livs första peng av den spanska staten - vilken känsla, efter 21 âr! Under nâgra mânader var jag en glad arbetslös, med 700 euro i mânaden, samtidigt som jag skrev reportage i en tidning.

För ett halvâr sedan satt jag pâ ett ganska risigt kontor i Málaga, ovanpâ ett kyligt lager, i ett kvarter där de prostituerade bättrade pâ läppstiftet i backspegeln pâ min bil redan vid femtiden pâ eftermiddagarna. Fördelen med jobbet var de trevliga arbetskamraterna. Nackdelen var att personalomsättningen gjorde att de gav sig iväg ganska snabbt, sâ även jag...

För en mânad sedan körde jag till jobbet pâ ensliga vägar i Smâland. Björkhagar, idisslande kossor och lösa höns kantade vägarna. Arbetsmiljön var bedövande vacker; faluröda byggnader i smaragdgrön skog. Turistbyrân jag säsongsjobbade pâ lâg mitt i ett kulturcentrum med en känd konsthall och unika museum. Jobbet var omväxlande, arbetstiderna perfekta och lönen högre än pâ det risiga kontoret i Málaga, där jag jobbade dubbelt sâ mycket.
Smâlänningarna var väldigt trevliga, men verkade ha lite svârt att hitta det positiva i tillvaron. Istället lyckades de hitta väldigt mânga saker att vara missnöjda med och kritiska mot, allt inom bara hundra meters omkrets.
Tvâ saker har de däremot gemensamt med spanjorer, till skillnad frân de flesta andra svenskar: de är extremt nyfikna och har alltid tid att berätta en historia. Sâ jag trivdes som fisken i vattnet!

För en vecka sedan jobbade jag pâ ett tjusigt advokatkontor i centrum av ett samhälle utanför Málaga. En manlig och fyra kvinnliga advokater, de senare med snäva kjolar, skyhöga klackar, dyr parfym och guldhalsband modell tyngre. (Själv jobbar jag i snäva kjolar, skyhöga klackar, billig parfym och guldhalsband modell lättare)
Kontoret är nytt, aircondition pâ full speed, pistagegrön fasad och städerskan kommer varje dag. Det är tyvärr bara ett provjobb, vi som klarade första uttagningen fâr jobba en vecka var, sen blir det nästa urval. Jag vet att jag är trevlig och serviceminded, haken är att ett av kraven är att kunna tolka i tyska vid notariebesök t.ex. Min tyska hâller tyvärr inte den nivân, däremot mina fyra andra sprâk, vi fâr se om det räcker...

Jag kan inte direkt pâstâ att jag har trâkigt, men det är aningen svârt att planera för framtiden, eller ens ett par veckor framât!

Tillbaka i den inte helt vanliga vardagen

2011-09-18T08:08:00.005+02:00

Efter ett par veckor i Spanien början allt kännas normalt igen. Men jag skulle inte alls ha nâgot emot att leva som en flyttfâgel: tre mânader i Sverige och resten av âret i Málaga.
Sommaren blir ett halvâr lâng; men utan 35-gradig värme, torka och turistinvasion.

Bäst är att man kan se pâ vardagen med andra ögon när man kommer tillbaka. Efter 21 âr i Spanien, kan man ibland glömma att vara tacksam för att man bor här. Precis som svenskarna väldigt ofta glömmer att njuta av att de bor i Sverige.

Â andra sidan är det nâgot jag är bra pâ: stanna upp, tänka och titta pâ detaljerna. Ett bra ställe att filosofera pâ är borgen Gibralfaro pâ en kulle i Málaga: en fantastisk balkong med utsikt över 500.000 människors vardag.
Just den här dagen kan det vara ett enormt kryssningsfartyg, som glider in i den nyombyggda hamnen. Men ocksâ en hemmafru i förkläde som hänger tvätt pâ taket, medan tvâ tjurfäktare tränar i arenan precis nedanför.

I morgon börjar det oundvikliga ekorrhjulet, mer om det dâ.

I en helt annan värld

2011-08-02T06:46:00.005+02:00

Det som i början verkade väldigt exotiskt känns nu helt normalt.

Jag lämnade en bullrig stad med ett myllrande gatuliv och bedövande trafik, där Picasso har sitt födelsehus och där en konstutställning kan täcka hela centrum under Kulturnatten.

Nu känns det självklart att man bara hör löven prassla, till och med en lördagskväll. Och att stugan ovan är en konsthall!

Den stora fördelen med att vara turist eller invandrare, är som vanligt att man uppskattar allting så mycket mer. Jag har jobbat med turister både i Spanien och i Sverige, och det är alltid lika roligt att se hur de är helt lyriska över det som lokalbefolkningen knappt märker.
Tyskar och holländare älskar naturen och avskildheten här. Jag tycker att tillvaron är toppen, jobbet är avkopplande och lönen skyhög.

De bofasta svenskarna klagar som vanligt. Mest på varandra.

Fel nummer

2011-07-04T07:50:00.002+02:00

Jag gillar verkligen Fredrik Lindstöms samtalsprogram Vad är en människa? Skönt med folk som har mycket att säga och inget alls att skrika om. En programledare som är påläst, intresserad av ämnet och har egna, roliga infallsvinklar är väldigt sällsynt annars i TV.
Igår var temat goda gärningar och samtalspartnern - såklart - Stefan Einhorn. Trots att spanjorskan i mig tycker att Fredrik är långsam och att Einhorn är mesig, var det skönt att höra dem tala till punkt.

Fredrik läste upp sin egen text om att allt vi gör räknas. Det är inte tanken som räknas, utan handlingen. Brevet du aldrig skickade, orden du aldrig sa, telefonsamtalet du inte ringde, har ingen betydelse alls, trots att tanken kanske var god. Den slutade med "...om du ringer fel och märker att mottagaren drar ut på samtalet: prata lite mer! Om en felringning är det enda samtal en människa får, kan det vara väldigt betydelsefullt"

Det fick mig att minnas när min son, fem år gammal, ringde till sin mormor i Sverige. Han började "Grattis Mormor!" och sjöng lite. Det var ett väldigt pratande på andra sidan linjen och sonen sa mest "ja" och "nej" och berättade lite om vad han gjorde. Efter ett tag fick jag luren....och märkte att vi hade ringt fel tant!! Jag bad tusen gånger om ursäkt, men hon var inte irriterad, bara glad och rörd.
-Det var så trevligt, vilken gullig liten dotter du har!

Min morfars bror råkade ut för en felringning och blev gift! Vid åttiofem års ålder. En helt annan historia, som man kan läsa om här.

Giv oss idag....vårt dagliga foto

2011-07-01T07:05:00.003+02:00

Bordsbönen blev nog aldrig riktigt vanlig i Sverige. Men nu finns en annan ritual, som verkligen har satt sig i ryggmärgen. Innan man hugger in på kräftorna, fredagsmyset, grillmiddagen eller skaldjurstallriken på restaurangen, ska Iphonen fram.
Det är inte lika gott om inte andra också kan njuta av det.

I Spanien brukar man säga "det enda som fattas paellan är... en gaffel, så att jag kan börja äta!". Här känns det som om det fattas något om man äter en tjusig restaurangmiddag som ingen ser.

Man kan inte heller riktigt slappna av i badtunnan, med utsikt över en stilla sjö. Man borde lägga upp detta på Facebook, innan solen går i moln... Mödan man har lagt ner på trädäcket, stenläggningen, syrenen i kruka eller en plåt cupcakes blir också mycket lättare om man kan visa alla hur fint det blev.

Kniv, gaffel, I-phone.

Nytt under molnen

2011-06-10T07:09:00.002+02:00

Nu byter jag perspektiv ett tag och blir gästarbetare i Utlandet. Kortare dagar och mer betalt. Det blir sporadiska rapporter ibland, och i september är jag tillbaka.
Mina planer för hösten är att fortsätta frilansa... och skriva en bok.

Ha en riktigt trevlig sommar därute!

Banken i byn

2011-06-07T12:22:00.003+02:00

Det är viktigt att veta att man inte ska ta uttryck för ordagrant i Spanien
Ett STOP-tecken betyder "sakta in".
"Det gâr inte" betyder väldigt ofta "Jag vet inte hur man gör".

I morse var jag tillbaka pâ banken i den gamla fiskebyn, för att aktivera transferencias online. Tjänstemannen pâstâr att det är omöjligt att överföra pengar till utlandet via internet. Jag förklarar att det är HELT omöjligt att den tjänsten inte finns. Problemet är kanske att ingen av invânarna i byn har gjort det förr? Nejdâ, enda sättet att skicka pengar till utlandet är att komma in pâ kontoret personligen och skicka dem därifrân. Smidigt!

Väl hemma ringer jag och informerar mig. Sâklart gâr det bra att göra överföringar via nätet. Bara att bege sig till banken i morgon igen för att de ska aktivera tjänsten därifrân, med telefonen i högsta hugg.

Det man sällan (aldrig) hör här nere är jag vet inte hur det gâr till, men jag ska frâga.... Det man inte känner till finns inte, sâ är det bara. Detta är en av orsakerna till att saker tar alltför lâng tid i Spanien.
Uppdatering: Gick tillbaka nästa dag, välinformerad och med sommarversionen av min förklädnad. Ärendet fixades pâ tre minuter!

De higos a brevas

2011-06-06T13:36:00.003+02:00

Andra frukter som är mogna just nu är mispel och brevas. Míspel heter níspero och är en extremt ömtâlig och svârtransporterad frukt. Minsta stöt gör att den blir svart och förstörs, och även om man är varsam blir den fadd och osmaklig efter ett par dagar. Men tar man den direkt frân trädet är den oslagbart god!

De tvâ varianterna av fikon - higos och brevas - kan man se i korgen ovan. Brevas är mogna just nu, de är längre och har en lângdragen topp. Higos mognar lite senare pâ samma träd, de är lite mindre och rundare. Inuti ser de likadana ut, är köttet rött och sötsliskigt är de mogna. Om köttet är rosa, kan man äta dem, men de är inte lika goda.

Förr hade husen pâ landet ofta vinrankor pâ verandan (de svalkade pâ sommaren och släppte igenom solen pâ vintern) och ett fikonträd, higuera, vid knuten. Fikon är otroligt rika pâ vitaminer, mineraler och kolhydrater, och ger med sina tvâ skördar goda efterrätter under hela sommaren. Ofta kan man hitta gamla övergivna ruiner uppe i bergen genom att leta efter fikonträd. Men det är inget bra träd att ha i en modern trädgârd. Plockar man inte alla fikonen, skräpar de ner nâgot fruktansvärt.

Uttrycket de higos a brevas syftar pâ saker som händer regelbundet, men med lânga intervaller. Det har uppkommit för att perioden mellan higos och brevas är sâ lâng, frân augusti när fikonen börjar ta slut, till juni när man kan börja äta brevas igen.

Bildreportage frân protestlägret pâ Puerta del Sol

2011-06-05T08:16:00.003+02:00

Monica frân Ett Annorlunda Spanien har gjort ett reportage frân 15 maj-rörelsens mest kända läger i Madrids centrum. Samtidigt pâgâr liknande läger i hela Spanien, bl.a i Barcelona och Málaga.
Ni som kan spanska kan ju roa er med att läsa plakaten. De har fâtt fram en hel del fyndiga slogans, det jag mest av allt sympatiserar med är Manos arriba, esto es un contrato (upp med händerna, detta är ett jobbkontrakt!)

Krismat...och bra mat!

2011-06-04T07:11:00.008+02:00

Efter mitt gnäll om grönsakerna frân Almería ska jag nu vara lite solidarisk och skriva ett positivt inlägg om spanska matvaror i dessa kristider.

Lika svârt som det är att hitta ett jobb med en skälig lön och en bostad till ett pris som motsvarar värdet, lika lätt är det att äta bra för en billig peng. I Sverige är det mycket svârare, inte minst pâ grund av de stora förpackningarna och att folk nästan har glömt att laga mat frân grunden. Jag tror att det slängs mycket mat för att man helt enkelt köper för mycket.

Här köper jag en liten fläskfilé för drygt en euro...och det snälla biträdet skär bort alla "dâliga" bitar innan hon väger den. Eller ett halvt kyckligbröst, som skärs till fyra tunna filetes för knappt en euro. I fiskdisken fâr man fisken snyggt rensad och skuren precis som man vill. Huvudet och ryggraden läggs i särskild pâse för att man ska göra en äkta (och nyttig) buljong. Fyra smâ och goda gurkor frân Malaga för under en euro.... och fruktdisken är full av säsongsfrukter, just nu är det körsbär, plommon, aprikoser och melon.

Absolut billigast är legymer. En liten pâse torra linser som räcker till 5-6 stora linsgrytor till en hel familj, kostar ca 40 eurocent. Bara att lägga till grönsaker, chorizo och kanske revben.

Pâ tal om gurkor, det verkar som om bakterieutbrottet i Tyskland är mycket mer skrämmande sedan de kom pâ att de spanska gurkorna var oskyldiga. Förr verkade det som om folk tyckte att man kunde skydda sig genom att inte äta grönsaker frân "farliga" länder - nu är det plötsligt riktigt allvarligt.

Vilken skillnad det hade blivit om Spanien hade drabbats av en bakterie-epidemi och skyllt pâ tyska varor. Ingen hade trott pâ oss!

Annorlunda sommar

2011-06-02T10:07:00.002+02:00

Den här sommaren kommer att bli lite annorlunda för mig. För första gângen pâ mycket länge kommer jag att jobba i Sverige. Och, om allt gâr enligt planerna, även köpa hus och skriva en bok.

I september är jag tillbaka igen, men jag känner mig just nu ganska mätt pâ bâde den spanska arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Krisen är verkligen inte det största problemet i det här landet, och jag behöver komma bort ett tag och fâ ett annat perspektiv.

Democracia Real Ya - det börjar bli dags att packa ihop nu...

2011-06-01T07:52:00.004+02:00

Det är en konst att sluta i tid. Övernattningslägren med demonstranter i Spaniens städer börjar spâra ur en aning. Jag börjar ana att de flesta riktigt indignerade har börjat dra sig hemât och de som är kvar mest gillar läget med storkök, musik och kollektiv samvaro. Lite som Roskildefestivalen, fast utan lera och med gratis mat. Rabatterna börjar rivas upp för att odla grönsaker och butikerna runt torgen har tröttnat.

La picaresca, att man lurar sig till olika fördelar, är nog tyvärr uppfunnet i detta land. Till och med i nödlägren i det jordbävningsdrabbade Lorca, hade helt utomstâende nästlat sig in för att fâ gratisproviant. Lägret fick flyttas till ett säkrare ställe med vakter.

Spanska gurkor är oskyldiga

2011-05-31T16:40:00.001+02:00

Tyska myndigheter gâr nu ut med uppgifterna att spanska gurkor inte ligger bakom smittan.
Men skadan är redan skedd.

Rika föräldrar, fattiga föräldrar

2011-05-30T11:02:00.005+02:00

I Spanien pâgâr flera tragiska, men intressanta rättsprocesser med en gemensam nämnare: rika föräldrar som tar fattiga föräldrars barn. De fattiga föräldrarna bor inte sällan pâ andra sidan sundet. De rika är spanska familjer, ofta med äldre barn och en hemmafru som börjar känna sig undanskuffad och gärna tar hand om och skämmer bort en söt liten afrikan.

Spanska familjer är generösa och tar emot andras barn med öppna armar. Det gäller vänner och familjemedlemmar, men ocksâ barn frân t.ex Ukraina och Västsahara, som behöver komma bort frân sin hârda tillvaro ett tag. Projektet Vacaciones en Paz organiserar varje sommar resor för mellan 7000 och 10000 flyktingbarn frân Västsahara. Till vardags bor de i tält i öknen och sommarmânaderna är de värsta pga värmen. I Spanien bor de hos vanliga spanska familjer och delar deras vardag, lär sig spanska och fâr nya vänner.
Det svâra är att inte skämma bort barnen för mycket, vilket spanska föräldrar gärna gör. Minnet av fattigdom är fortfarande levande, särskilt hos den äldre generationen, som ger sina barnbarn allt de själva inte fick. Alla vill göra sitt bästa för att sommarbarnen ska ha det trevligt, men resultatet blir att kontrasten blir alltför stor när de reser tillbaka.

I förra veckan dömdes Spanien i EU-domstolen för ett fall där den spanska familjen inte lämnade tillbaka barnet. Flickan kom till en familj i Cartagena för nio âr sedan, och stannade nâgra veckor extra eftersom hon följde en medicinsk behandling i staden. Men hon skickades aldrig tillbaka till sin mamma och syskon i Västsahara. Nu är hon 18 âr och har rotat sig i Spanien. Mânga spanjorer tycker att det är rätt att hon fick stanna, hon har det ju mycket bättre här än i ett flyktingläger, där villkoren än mycket hârda. Men med vilken rätt kan vi ta barn frân deras familjer, bara för att de är fattiga?

I Cádizprovinsen finns flera liknande fall, som ofta hamnar helt utanför lagen. Det gäller kvinnor med smâ barn, som tar sig över sundet illegalt, i smâ träbâtar. De fâr ofta hjälp av familjer i byarna som ger dem filtar och mat, ibland pengar. Ibland tar spanska familjer hand om ett litet barn, medan mamman ger sig iväg för att försöka hitta jobb pâ annan ort. Barnet har det säkert bättre i lugn och ro hos en familj under tiden, problemen kommer när mamman kommer tillbaka för att hämta sitt barn, ibland flera âr senare.

Det kusligaste av allt är den stora härvan av stulna spanska barn under 60-, 70- och 80-talen, som nu börjar nystas upp. Illegala adoptionsbyrâer, läkare och sköterskor samarbetade för att stjäla och sälja barn till adoptionsföräldrar, som sedan registrerade dem som sina egna. De biologiska föräldrarna fick veta att deras nyfödde hade dött, men de fick aldrig se liket. Nu har det uppdagats att mânga av kistorna är tomma och att flera av dödsfallen aldrig registrerats. Runt 10.000 barn bortadopterades pâ detta sätt, främst i Andalusien.
En del barn har kunnat âterförenas med sina biologiska föräldrar och syskon, och massor av DNA-prov tas nu i misstänkta fall.
Kusligt. Mânga av barnen har säkert haft det bra, men har beslulits pâ sin "riktiga" familj och barndom. Föräldrarna har levt i tiotals âr med tron att deras barn varit dött, och fâr nu reda pâ att det lever nâgon annanstans.
En kvinna som söker sin lillebror har samlat foton och berättelser frân sin barndom, som hon ska visa honom om han hittas, "sâ att han fâr veta lite om det liv han föddes för att leva."

Gurkor frân Almería

2011-05-27T12:40:00.008+02:00

Aldrig i livet att jag köper gurkor frân Almería.
Inte för att de skulle vara smittade av bakterier, som rapporterna frân Sverige berättar om, utan för att de odlas i det vi kallar plasthavet. Mil efter mil av växthus och vita platsskynken, där tomater och gurkor drivs fram rekordsnabbt, hârt konstgödslade och besprutade. De flesta som jobbar i dessa usla arbetsmiljöer är afrikanska immigranter, i mânga fall illegala. Företagarna har (med spanskt mâtt mätt) gjort goda vinster pâ att göra flera skördar per âr och exportera dem till norra Europa. Tomaterna är tyvärr inte lika goda, utan smaklösa och träiga. Tyvärr tror man i Sverige att det är sâ spanska tomater smakar. Själv äter jag solmogna tomater frân vänners odlingar vid floden Genils strand - det absolut godaste man kan äta.

I affärerna väljer jag bort allt frân Almería. Gurkorna skalar jag, som alla andra spanjorer. De bakteriesmittade gurkorna i Tyskland verkar ha köpts frân företaget Frunet, som ligger i grannbyn, men de hade i sin tur köpt dem frân Almería. Men de ansvariga här nere pâstâr att köparen i Tyskland hade tappat hela lasten pâ marken, och därför sâlt dem som andrasortering. Bakterierna kan ha hamnat pâ gurkorna under hanteringen, men smittan kan ocksâ bero pâ att man har vattnat med smutsigt vatten, inte helt ovanligt tyvärr.
Skala gärna gurkorna, som sagt.

Klimat och hälsa

2011-05-26T11:42:00.003+02:00

Efter en omväxlande och regnig vâr, börjar det nu bli ordentligt varmt. Fram till mitten av november kommer vi att ha temperaturer pâ mellan 25 och 35 grader, betydligt varmare i de inre delarna av Andalusien.

Jag gillar värmen och badvädret i juni, sen brukar det bli för mycket. Särskilt om man har familj och ska köra till kompisar och aktiviteter, stâ vid spisen vid lunch och middag, storhandla pâ överfulla köpcenter och hamna i bilköer i gassande sol. Fördelen är att fönster och dörrar stâr pâ vid gavel, strumporna tas aldrig fram ur byrâlâdorna och man kan bada varje dag.

Medelhavet har ett otroligt bekvämt âret-runt-klimat. Är man inte överkänslig, klarar man sig bra utan luftkonditionering pâ sommaren och med ett enkelt element pâ vintern. Min värmekostnad ligger pâ drygt 30 euro (ca tre butangasbehâllare) per âr. Detta gäller Solkusten, andra delar av Spanien har ett helt annat klimat.

Ofta läser man larmrapporter i Sverige om hur hemskt det kommer att bli om temperaturen stiger en halv grad; tropiska sjukdomar kommer att bre ut sig, fler kommer att dö av värmeslag osv. Jag skulle gissa att temperaturen är mycket mer hälsosam här. Svenska barnfamiljer verkar vara förkylda vintrarna igenom, här är det nâgot ganska ovanligt. Kräksjuka finns inte. Det är ovanligt att mer än en eller tvâ barn är sjuka per klass. Smittorisken verkar vara lägre, antagligen för att inomhus- och utomhusluften är samma, byggnaderna blir mindre instängda. Allergier är inte heller sâ vanligt.
Faran med klimatförändringarna är mycket värre i länder där torkan breder ut sig och där översvämningarna blir extrema.

Dagar efter kalas

2011-05-22T12:59:00.006+02:00

Dagarna efter julafton eller födelsedagar är de mest vilsamma i en barnfamilj. Jag har kunnat läsa en väldig massa i min bok utan att bli störd alls..

I fredags var det kalas och full rulle hela dagen. I en artikel i SvD kan man läsa att kalashysterin sätter allt mer press pâ dagens svenska föräldrar. Det är likadant här, framför allt presenterna är svindyra. Kläder frân Massimo Dutti blev det bl.a. Jag som aldrig bär hem ett märkesplagg annars! Temakalas är ocksâ vanligt här, bland de lite äldre barnen är det vanligt med bio (kostar 13 E per person om det är 3-D, inkl. popcorn och dryck). Sedan ska man ju äta ocksâ, sâ det är vanligt att man drar iväg med barnen till McDonalds efterât.
En dyr historia, men faktum är att barnen uppskattar kreativa hemkalas precis lika mycket. Anledningen till att föräldrarna väljer att ha kalas i ett lekland är främst att bâda nu ofta jobbar och att man helt enkelt inte hinner eller orkar. Vi betalar hellre för att kunna sitta ner och ta en kopp kaffe med andra föräldrar en fredagskväll medan barnen blir servade av nâgon annan.

Sonens elva födelsedagar har firats pâ mânga olika sätt. Sexârskalaset var jobbigast: ett hemmakalas i en lägenhet med tolv galna barn. Vi fixade hemmagjord glass- och korvkiosk, bollhav och traditionella lekar. Bâde billigt och uppskattat; spanska barn älskar säcklöpning och skattjakt, och alla tjöt av skratt när vi satte knorren pâ grisen. För tvâ âr sedan gjorde vi nâgot liknande igen, fast med färre barn.
Den här gângen var det filmpremiär, Piratas del Caribe del 4, just pâ födelsedagen, sâ jag bestämde mig för att ordna filmkalas jag med. Efter filmen gick vi pâ en pizzería i samma köpcenter. Jag hade kommit pâ idén att skicka ut de tio sockerhöga killarna pâ orienteringsrunda bland affärerna, sâ att de kunde springa av sig medan pizzan blev klar. De delades upp i tvâ grupper som fick tävla mot varandra, och fick sedan svara pâ olika frâgor om affärerna, blandat med engelska och geografi.
Tyvärr kom en av mammorna för att hämta sin son en aning tidigt.... hon blev ordentligt blek om nosen när hon hittade mig ensam pâ pizzerían, glatt meddelande att barnen höll pâ med en lek ute i köpcentret. Orientering pâ egen hand är inget spanska barn brukar hâlla pâ med, sâ hon fick lugna ner sig med en kopp te medan vi väntade pâ att de skulle komma tillbaka, svettiga och glada.
Det sista barnet hämtades vid tio. Sedan körde jag de fyra sista hem, och kom hem nâgra minuter innan tolv. Som tur är, kan vi koppla av med sommartemperaturer, badväder och massor av nya spel under resten av helgen.

Democracia Real Ya - äntligen rör det pâ sig i Spanien!

2011-05-21T13:23:00.004+02:00

Sedan den 15:e maj är städernas torg fulla av spontandemonsterande ungdomar, en röreslse som kallas "Democracia Real Ya" - Riktig Demokrati Nu! eller 15:e maj - rörelsen. De övernattar i tält och har än sâ länge varit ganska lugna och fredliga. Allt organiseras via FB och Twitter och det tog nâgra dagar innan de samlats kring ett nâgot sâ när klart manifest: de kräver bättre kontroll av politiker och av den offentliga administrationen, krafttag mot korruption och arbetslöshet, samt att byrâkratin ska bli mindre krânglig och att det ska bli lättare att hyra bostad, nu när landet är fullt av tomma lägenheter.

Har vi inte "Riktig Demokrati" i Spanien? Nej, kanske inte. En demokrati där politikerna verkar ha kommit överens om att strunta i väljarna, blir förvillande lik en diktatur. Visserligen kan vi rösta bort dem frân makten, men vad tjänar det till? De som kommer efter är likadana, menar mânga. Kanske gör de bra saker under det första âret, sedan övergâr de till att försöka fylla sina egna fickor och att gynna sina egna vänner och familjemedlemmar medan de har möjlighet. Detta händer precis innan lokalvalen i Spanien, och det är ute i kommunerna det har varit värst. Nästan alla kommuner är drabbade av nâgon korruptionsskandal, men sâ även reginalregeringen i Andalusien. Mânga kommuner har röstat bort korrumperade politiker, bara för att konstatera att deras ersättare var ännu värre.

Jag är själv en aning skeptisk mot vissa delar av rörelsen... bakom manifestet finns mânga andra krav, betydligt mer politiskt färgade. Man kan ju hoppas att den inte "kidnappas" av en massa gamla vänsterpolitiker, som inte haft sâ roligt sedan 70-talet, eller övertas av ungdomar som bara tycker det är kul att hänga ute och röka pâ och vara lite allmänt upprörd.

Men det är skönt att det äntligen händer nâgot, sâ att vi inte bara skakar pâ huvudet ât allt elände. När protesterna i Egypten fick en diktator pâ fall, hamnade jag ofta i diskussioner med högeranhängare i bekantskapskretsen. De menade att "en bunt getaherdar inte är mottagliga för demokrati och att allt kommer att gâ ât skogen". Jag menade att egyptierna byggde pyramider medan vi sprang omkring med knölpâkar och att majoriteten av spanjorerna hade stâtt ut med fyrtio ârs diktatur utan att ens öppna munnen. Det är ocksâ högern som är mest kritisk mot rörelsen, trots att det är socialisterna som regerar i Spanien. Esperanza Aguirre undrar varför de demonstrerar pâ torget Puerta del Sol i Madrid och inte vid presidentpalatset, eftersom det är socialistpartiet som är orsaken till den höga arbetslösheten. Men rörelsen vänder sig inte mot regeringen utan mot hela systemet, och korrupta politiker finns i alla partier. Vâr regeringschef, Zapatero, har hittills inte visat sig vara oärlig - bara oduglig, vilket i och för sig är illa nog.

Det ska bli spännande att se om det verkligen händer nâgot. Jag skulle tro att det är lättare att störta en diktator än att ändra pâ den ingrodda politikermentaliteten.

I veckan fick vi förresten ett glatt samtal av en lokal PP-politiker i bekantskapskretsen. Han undrade lite i förbigâende om jag fortfarande jobbade pâ radion...?
HAHAHA!

Passande klimat

2011-05-18T18:40:00.003+02:00

När jag knappade in mitt favoritklimat pâ den här länken, fick jag förslaget att bosätta mig i Ceuta av alla platser i världen. Antagligen befinner jag mig pâ rätt ställe, eftersom jag nästan kan se Ceuta frân min balkong, det ligger pâ andra sidan sundet. Men jag stannar nog hellre där jag är...

Faktum är att jag trivs med grönska, omväxlande väder och att det inte är mörkt och kallt. Medelhavsklimatet är perfekt, och de bästa mànaderna är mars-juni och september-november. Värst är augusti, fast mest pga turisterna och trafiken. Det är ocksâ ganska svârt att leva ett "normalt" liv pâ en semesterort. Även om man som jag bor i ett spanskt omrâde, är det fullt av sommargäster som inte förstâr att folk ska upp tidigt och jobba. De varma sommarmânaderna är bättre i Sverige.

Jag fick nâgra alternativ pâ boende: Los Gatos eller Vacaville i Californien. Har kollat upp dessa ställen och även om "Katterna" eller "Ko-staden" inte känns helt klockrent, är det faktiskt kusligt likt hemma (se bild ovan) Husen är likartarde och i samma prisklass, âtminstone i Vacaville. Dock en stor skillnad: medellönen per mânad är ca 8000 dollar, nästan en ârslön här. Ska kanske börja packa väskan?

Finns det pulpo pâ Wal-Mart....?

Postmästaren i Köpcentret

2011-05-16T19:04:00.003+02:00

Som jag har sagt tidigare - ingen kan som spanjorerna dra hela sin livshistoria pâ fem minuter. Idag slank jag in pâ postens filial i det stora köpcentret utanför byn. Mycket praktiskt, de har öppet till nio vardagar.

Postmästaren känner mig inte alls, men pâ de knappa minuterna jag skrev adresser pâ ett paket, hann han berätta hur bitter han var över sin situation. Posten hâller tydligen pâ att förvandlas till ett privat företag, en ren katastrof om man har slitit med studier och oposiciones, hârda intagningsprov i mânga lânga âr.
-Nu ska vi inte ge en bra offentlig service längre, nu ska vi förvandlas till säljare, med mâl att uppnâ!! beklagade han sig.
När jag undrade hur man pysslar med merförsäljning när man stâr bakom en disk och sätter pâ frimärken, fick jag en lâng utläggning om postens komplicerade service.
-Nu kommer det hit chefer, och jag ska redovisa vad jag har sâlt! morrade han vidare. Det var inte detta jag pluggade sâ hârt för, jag ska minsann begära förflyttning till nâgot ministerio istället! Det gâr verkligen utför i det här landet!

Jag funderade pâ att berätta att i Sverige hanteras postens paket av florister och bagare...

Livet efter jordbävningen

2011-05-14T15:16:00.005+02:00

Man tänker sällan pâ hur tillvaron blir i en stad som drabbats av jordbävning. Spanien har bâde beredskap och resurser och allt gâr efter planerna. Bâde milltär och byggnadsarbetare arbetar för fullt med att röja bland brâte, bygga upp husen och dela ut mat och filtar till hemlösa.

Det känns ändâ overkligt att se ett stort "nödläger" utanför staden, där 3.500 personer, även gamla och barn, bor i tält utan värme och stâr i lânga köer för att fà en bit mat. Allt som är sâ självklart i vâr del av världen; laga mat pâ en spis, sova i en säng och ha tak över huvudet, har försvunnit pâ ett par sekunder. De flesta är immigranter. Spanjorerna har gett sig iväg och bor hos familj och vänner nâgon annanstans.

Jordbävning i Lorca, Murcia

2011-05-11T21:03:00.002+02:00

Sitter just nu och tittar pâ skakande bilder fràn jordbävningen i Murcia, ett skalv vid femtiden, ett annat vid sjutiden.... tio döda, men det lär bli fler. TVE´s reporter var en hârsmân frân att bli krossad av ett fallande kyrktorn.

Flerkulturella barn

2011-05-10T07:42:00.003+02:00

Ett intressant ämne, som jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om.
Rekommendationerna runt hur man ska göra i familjer där föräldrarna har olika modersmâl har skiftat väldigt genom âren - vad som är rätt och fel, vet man egentligen bara själv.

Min son är nu elva âr, och jag har märkt en sak som jag inte tänkte pâ i början: det är väldigt stor skillnad pâ att vara flersprâkig och flerkulturell. Man är INTE svensk eller ens halvsvensk för att ena föräldern är det. Inte heller är man ungersk för att ena föräldern är frân Ungern, pratar ungerska i familjen och tar med barnen till semester till Ungern dâ. Jag pratar mycket bra engelska, men inte är jag engelsk för det.

Svensk blir man bara av att bo i Sverige ett tag. Jag känner mânga "svenska" barn, som kanske till och med har tvâ svenska föräldrar, men aldrig har bott i landet. Kanske umgâs de med andra "svenska" barn i utlandet, som de har mycket gemensamt med, men som inte heller har växt upp i det svenska samhället.

Själv har jag växt upp i sjuttio- och âttiotalets Sverige. Ett land som inte finns längre. Jag vet precis hur fyrtiotalisterna, min föräldrageneration, fungerar. Min egen generation har jag uppväxten gemensamt med, men sedan har vi utvecklats ât olika hâll. Mina vänner har följt attitydväxlingarna i det svenska samhället, nâgot som jag helt har missat. Jag har kvar mina värderingar, som nu är 20 âr gamla, och har lagt till mânga spanska. Om jag flyttade till Sverige nu, skulle jag säkert känna mig väldigt förvirrad i början.

Svenska barn och ungdomar känns lika annorlunda för mig som ungdomar frân Sydafrika. De svensktalande barn som växer upp i ett annat land, känner ofta samma sak. Det räcker inte med att gâ pâ luciafirande och äta köttbullar, att bli svensk är mer komplicerat än sâ. Min son har bara varit i Sverige pâ semester, och har ingen aning om hur vardagen är. Ofta säger han att folk är sâ snälla i Sverige, därför att han mest träffar familj och vänner som har gott om tid att fika och leka. Man blir extra intressant när man bara kommer en gâng om âret.

Fenomenet "third cultural kids" har börjat diskuterats nu pâ senare âr, när de flerkulturella barnen har växt upp. De tar upp alla fördelar som finns med att ha flera kulturer, men ocksâ nackdelar. Jag har, under de âr min son har växt upp, lagt vikten pâ att ha ETT modersmâl, som man är riktigt bra pâ. Hellre det än att ha tvâ som man inte behärskar helt och fullt. För mig är mitt sprâk (numera mina tvâ sprâk) ett redskap bâde i jobbet och i livet. För skolbarnen är ett bra sprâk en förutsättning för att tillgodogöra sig alla andra kunskaper. Därför är spanskan viktigast för oss. Vi bor i Spanien och de andra sprâken fâr komma i andra hand.

Jobbannonser

2011-05-08T08:58:00.003+02:00

En stor skillnad just nu mellan Spanien och Nordeuropa är arbetsmarknaden. Lön och arbetsförhâllanden har jag pratat om tidigare, men att söka jobb är ocksâ annorlunda här. Det finns olika jobbsajter pâ internet, jag fick min senaste anställning genom dem, men annonserna kan vara ganska lustiga om man jämför med svenska arbetsförhàllanden.

För det första gâr allt mycket snabbare. Du blir uppringd ett par dagar efterât, ska komma pâ intervju dagen efter och helst börja jobba följande dag. Arbetsgivaren är inte särskilt mottaglig för dina âsikter och är inte intresserad av "individuella löneansprâk". Här är det "take it or leave it" som gäller. Eller "De comer: lentejas. O las tomas o las dejas". Ofta kan man läsa i annonserna "Vi erbjuder: arbetskontrakt!". Det är inte helt självklart nämligen...

De flesta jobb läggs inte ut pâ jobbsajter, eftersom mânga arbetsgivare fortfarande anställer efter rekommendation. De har stora nätverk och om de berättar att de ska anställa nâgon, fâr de genast flera förslag. Alla känner nâgon som är arbetslös eller vill byta jobb. Eftersom mânga anställda är missnöjda och förtroendet mellan arbetsgivare och anställd brukar vara ganska dâligt, väljer man gärna nâgon man känner, ännu hellre en familjemedlem, istället för att leta efter nâgon med rätt meriter. Att ha "referencias" är oerhört viktigt som arbetssökande.

Pâ ställen med hög personalomsättning, som hotell och âlderdomshem, skulle de inte ha tid och râd att lägga ut alla nya jobb pâ nätet. Är man intresserad är det bara att gâ dit med en trevligt humör, presentera sig och lämna CV. Be att fâ träffa en ansvarig, även om det bara är för att hälsa, LE och överlämna dina papper. Även om det är ett skitjobb du söker ska du ha slips, eller välstruken kortärmad skjorta om det är över 30º varmt. För tjejer: dräkt eller kjol och blus, skor med klack.

I Sverige har det hänt en del sedan jag sökte jobb för över 20 âr sedan. Det roligaste är att alla kommuner tydligen mâste sälja sig själva för att fâ sökanden. Jag flinar glatt ât alla smâ sömniga samhällen, som nästan slagit knut pâ sig själva för att hitta slagkraftiga argument.
"Jompaträsk är en ung och dynamisk kommun med framâtanda! Här har du goda utvecklingsmöjligheter och nära till allt, samtidigt som du njuter av Sveriges bästa luft, eftersom vi har 100.000 träd per innevânare....."

Här vill de flesta jobba kommunalt, eller statligt!

Cromoterapia

2011-05-05T06:55:00.004+02:00

Vissa brev är trevligare att läsa än andra. Att fâ fem fortkörningsböter hör inte till det roliga...

Jag anar att vissa myndigheter är i desperat behov av pengar. Under mina 21 âr som bilförare i Spanien har jag aldrig fâtt böter, trots att jag alltid kör för fort. Anledningen är antagligen att jag kör aningen lângsammare än resten av trafikanterna. Aldrig har jag blivit stoppad i nâgon kontroll heller, och tur är väl det eftersom jag allt som oftast lämnar körkortet hemma.

Nu har tydligen nâgon kommit pâ den briljanta idén att sätta upp helt dolda hastighetskameror. Visst, jag är säkert skyldig, men det trâkiga är att böteslapparna är frân januari. Hade jag fâtt dem dâ, hade jag âtminstone kunnat bättra mig. Nu är det bara att vänta pâ lapparna frân februari och mars ocksâ.. halva min januarilön äts upp av fortkörningsböter och en fjärdedel av bensin.

Som tur är, gâr det inte att vara pâ dâligt humör under nâgon längre tid här. När jag kom ut pâ balkongen för att hänga tvätt, möttes jag av en blâ himmel och ett hav som skiftade mellan turkost och duvblâtt, med vita vâgkammar. Träden är gröna och ängen är full av smâ ulliga vita lamm och gula blommor. Färgterapi! Jag hoppas att grönskan inte hinner gâ över i brunt tills nästa laddning av böteslappar.

Skaffa dig ett liv......... i Spanien

2011-05-02T19:51:00.004+02:00

För att fortsätta mitt förra inlägg, det är inte helt lätt att börja frân noll i Spanien.

Man kanske gör som jag, alltsâ vad man som svensk tycker att en invandrare borde göra: lär sig sprâket, skaffar jobb (och jobbar hârt), vidareutbildar sig, skaffar vänner, lär sig hur man navigerar i landet och hur samhället fungerar (eller i vissa fall inte fungerar). Tar efter andras beteende och ändrar sitt sätt att vara. Utanpâ. Innerst inne är man nog som man alltid har varit. Men livet blir sâ mycket lättare om man passar in.

Allt detta är säkert lättare i sydeuropeiska länder än i nordiska. För nâgra iranier i Töreboda är det inte lätt att följa den här mallen. Andaluser är egentligen inte mer toleranta än andra när det gäller invandrare, däremot är de väldigt lätta att prata med. Är man bra pâ att lyssna och ta efter, bâde tonfall och gester, blir man snabbt accepterad. Folk i alla länder blir väldigt lättade när de märker att nâgon är "som vi". Det är bäst att ha en grund i sprâket, antingen innan man kommer ner, eller frân en sprâkskola pâ plats.

Ett annat gott râd är att ha sparade pengar innan man skaffar jobb här nere. Jag har alltid haft det som i Sverige nu tydligen kallas "dra-ât-helvete-pengar". Företagarna pâ Costa del Sol är ett speciellt släkte, och pengar pà banken gör det mycket lättare att svara lämpligt pâ deras olika erbjudanden. De vet att de kan göra precis som de vill, och ofta gör de det ocksà.

Det första âret som invandrare kan vara lätt, det är först senare man brukar tycka att det gâr segt. Trots hârt slit som anställd eller egenföretagare, kan det vara svârt att komma nâgonstans. Jobbet kan vara trevligt, men förhâllandet ansvar-arbetsinats/lön är inte vad man är van vid frân Sverige.
Mânga i Sverige drömmer om att ha ett skönare liv i Spanien, men sanningen blir ofta att de istället jobbar mer. Särskilt när det gäller att öppna bagerier, caféer, mindre restauranger eller smâhotell. De spanjorer som har liknande verksamheter, brukar nästan bo pà jobbet (ibland i en lägenhet ovanför)och hela familjen är engagerad. En vän till mig har ett bageri som ligger mitt i byn och är över 100 âr gammalt. Hon har aldrig semester mer än tre dagar i sträck och hennes tre barn har växt upp pâ bageriet. Trots det blir det sällan pengar över.

En del gâr det bra för, men de flesta tröttnar. Särskilt när de planerar att skaffa familj och märker att allt är väldigt annorlunda här. Föräldraledigheten är bara fyra mânader, men de flesta väljer att stanna hemma i nâgra âr. Det kräver en hel del ekonomisk planering. Spanska par planerar giftermàl och familj flera âr i förväg, medan de bor hemma och betalar av pâ lägenheten. Föräldrarna hjälper till med insats och möbler, kostnad för bröllop och passning av barnbarnen. De flesta i min generation, de som nu är 40-50 âr, har sin bostad betald och kan nu hjälpa sina egna barn med studier och bostad. Ingen tar lân för att studera, ingen har studieskulder.

Som svensk invandrare kan det vara jobbigt att inte ha alla dessa resurser. Att betala av pâ studielânen kan vara kämpigt, när lönen är hälften av den man räknat med. Bostadskostnaden blir hög och barnomsorgen ett knivigt problem. Bidrag finns inte alls.

Trots allt löser sig det mesta ändâ. Jag pluggade pâ distans och jobbade samtidigt, och har därför inga studieskulder. Mânga fâr hjälp av sina svärföräldrar. Men det gäller att vara medveten om att man faktiskt börjar frân noll, vilket nästan ingen annan gör, och staten fàr man ingen hjälp av.

Varför hamnar man i Spanien?

2011-05-01T11:01:00.003+02:00

Jag fick den här frâgan pâ mitt förra inlägg:

"Jag gillar verkligen din blogg!
Själv bodde jag i Spanien, Valencia, i ett halvår och jag känner igen mycket av vad du skriver om den spanska sociala kulturen, och expempelvis om hur utbildningen är där. Det är intressant att läsa om en svensk som bor och jobbar i Spanien, tankar som jag själv såklart har haft, och har!
Hade varit superintressant att läsa om hur du som svensk hamnade i Spanien, varför just Spanien och hur det gick i början!"

Jag kom hit första gângen av en tillfällighet för 25 âr sedan. Vi var tre tjejer som tâgluffade, och en av oss kände en dam med lägenhet i Málaga, som vi hyrde billigt i en mânad. Det Spanien jag lärde känna dâ, 1986, var annorlunda pâ mânga sätt, jag har skrivit mer om det här.

Nâgra âr senare âtervände jag för att bli bättre pâ spanska. Jag skulle stanna ett halvâr och planen var att hitta ett jobb pâ en spansk arbetsplats (vilket jag gjorde) lära mig prata flytande spanska (vilket jag gjorde) tâg- och bâtluffa med en kompis (vilket jag gjorde) och sedan âka tillbaka och börja ekonomistudier pâ ett universitet, vilket jag....... inte direkt gjorde!! Jag är fortfarande kvar och har nu levt mer än halva mitt liv i Spanien.

Anledningen till att jag stannade var nog att allt gick väldigt bra till en början. Det var lätt att fâ jobb och nya vänner. Jag lärde mig snabbt sprâket och kom in i samhället. Om man undviker turistsamhällena, är Spanien ett bra land att flytta till; spanjorernas karaktär gör livet lättare för alla invandrare. De är mâna om att förklara och hjälpa till med allt.
Jag hade turen att bli "adopterad" av min dâvarande pojkväns fantastiska familj. Svärmor var inte glad över att fâ en utländsk svärdotter, men vi blev snabbt vänner när den värsta kulturchocken var över.

Det tog tid innan det gick upp för mig hur svârt det är att faktiskt börja frân noll i Spanien. Hela samhället är nämligen uppbyggt pâ att man inte ska göra det. Livsstilen är spontan, men själva planeringen av livet är precis tvärt om. Svenska ungdomar jobbar ett par âr, studerar sedan, reser utomlands, hyr lägenhet, byter stad, blir sambos, skaffar barn när de känner för det, gifter sig om de vill osv. I Spanien är allt detta mycket mer komplicerat.

Mer om det i morgon.

Ku Klux Klan?

2011-04-20T20:21:00.003+02:00

Pâskveckan är i full gâng i Málaga, men vi ger oss inte iväg in till stan eftersom regnet hänger i luften. Som vanligt är det riktigt synd om brödraskapen när nâgon procession blir inställd. Ârets höjdpunkt ruineras och flera mânaders arbete har varit förgäves.

Nordbor brukar ha mânga olika âsikter om processionerna, men den första reaktionen när de ser nazarenos klädda i capirotes brukar vara densamma:
-Läskigt, det ser ju ut som Ku Klux Klan!

Ganska lustigt egentligen - varför känner vi sâ väl till ett fenomen som en liten extremistminoritet pysslar med i USA, men har ingen kunskap om pâskprocessionerna, som följs av miljontals människor?

Bra jobb i Andalusien?

2011-04-16T09:19:00.006+02:00

Var jobbar du?
Var kan man hitta bra jobb i Andalusien?
Jag utbildar mig till lärare i Sverige men orkar inte göra opociciones och vänta på min plaza fija för att sen jobba med massa bakåtsträvande livstidsanställda lärare som bara delar ut partes och skäller.
Har du nåt tips på andra bra jobb?

Jag fick denna frâga under inlägget om mitt jobb . Det var ett vanligt sekreterarjobb: lön ca 1000 euro i mânaden, men med "intensiv arbetsdag" alltsâ utan flera timmars ledighet mitt pâ dagen. Annars är det vanligt pâ kontor och i affärer att jobba delade dagar, oftast 9-14 och 17-20, ibland även lördag förmiddag. Jobb finns alltid, men bra jobb är mycket svâra att hitta. Oftast är personalomsättningen hög och lönerna lâga.
De bästa lönerna kan du fâ som internationell säljare, t.ex i läkemedelsbranschen, försäkringsbolag, bankväsendet eller multinationella företag. Fastighetsmäklare kan ocksâ vara intressant just nu. Branschen är extremt utrensad efter krisâren och nu börjar det gâ uppât igen. Britter, tyskar, holländare och skandinaver börjar nu köpa hus i Spanien igen. En mäklare har fast lön + kommision och tjänar mellan 2000 och3000 euro när det är bra tider. Jag fick precis erbjudande om en tjänst öster om Málaga, men den passar inte min situation eftersom det var just delade dagar och jag var tvungen att använda min egen bil. Mânga av jobben kan man fâ genom kontakter, jobbsiterna pâ internet har runt 1000 sökande pâ varje tjänst.
Arbetsförhâllanden och arbetsmoral är ofta dâliga. Trots 30% arbetslöshet i Andalusien kan det vara svârt för arbetsgivarna att hitta passande personal, ofta för att det de erbjuder inte är ett rimligt alernativ till att vara arbetslös. Kostnader för mat, bensin och barnomsorg äter ibland upp hela lönen.
Offentliga jobb brukar ha hyfsad lön och bättre villkor. Därför är de sâ populära och nästan omöjliga att fâ, som du säger. Oposiciones är väldigt svâra även om du kan perfekt spanska, mânga spanjorer gâr särskilda kurser pâ privata akademier för att förbereda sig inför proven. Om du vill jobba som lärare, finns det ju däremot privata alternativ, mânga sprâkskolor t.ex.

Gränser

2011-04-13T08:14:00.005+02:00

Detta är nog vad jag gillar mest med att sonen gâr i spansk skola: Killar behöver inte vara sâ hârda. Pâ bilden är de fortfarande smâ, men även nu lägger killarna ofta en arm om den andre pâ morgnarna, medan de snackar om sina fotbollskort och TV-spel. Fröknarna bâde fâr och ger komplimanger och tjejerna i klassen blir aldrig kallade horor.

Även vuxna män kan vara "macho" trots att de visar känslor och är kärleksfulla mot sina barn och vuxna syskon. Det personliga "reviret" är lite mindre än i Norden.

A- B- och C-skolor

2011-04-12T08:03:00.004+02:00

I Sverige pâgâr en livlig debatt om situationen i skolan. Trots stora resurser är resultaten medelmâttiga och blir sämre för varje âr. I vissa skolor râder kaos och total brist pâ disciplin.
I Spanien är resultaten ännu sämre, men de kan i alla fall skylla pâ sina knappa resurser. Utrustningen och pedagogiken är usel, dáremot är det bättre ordning och lärarna är mycket bättre. De har högre lön än medelspanjoren och jämfört med svenska lärare är de riktiga energiknippen: entusiastiska, engagerade och stolta över sina jobb.

Tyvärr tror man, som överallt i det spanska samhället, mer pâ kvantitet än pâ kvalitet. Spanien ligger lângt efter i engelskakunskaper, dâ ökar man antalet timmar i engelska istället för att göra undervisningen bättre. Pâ mânga skolor är hälften av undervisningen numera pâ engelska, vilket gör att eleverna inte förstâr vad de läser. Lärarnas kunskaper är inte heller tillräckligt bra för att lära ut naturkuskap pâ engelska.

I Sverige är det stor skillnad mellan skolor. Skillnaden är lika stor här och har gâtt mycket längre. Sonen gâr pâ en skola med mycket bra resultat, och friskolorna (som har en liten avgift i Spanien) har överlag bättre resultat än de offentliga. Det intressanta är att varken läromedel, lärare eller utrustning är bättre. Skillnaden är att de engagerade föräldrarna samlas pâ skolor med en liten avgift och med hârdare regler.
Pâ sonens skola har man nolltolerans mot mobbing, lärarna repekteras och mobiler är förbjudna. Samtidigt kan man lägga pâ barnen mycket läxor, eftersom föräldrarna ser till att de blir gjorda.
Det vi betalar för är inte bättre undervisning, utan bara möjligheten att barnen ska kunna gâ i en skola utan brâk. Trist utveckling, men kanske oundviklig.

Bila mellan Spanien och Sverige

2011-04-04T20:39:00.003+02:00

Det är mest pensionärer som gör det. De ger sig iväg innan pâsk och kommer tillbaka i oktober, ungefär som flyttfâglarna. I motsats till spanska par i den âldern, turas de om vid ratten (fast karlarna kör mest) och de stannar pâ vackra och intressanta ställen runt om i Europa.

Arbetande föräldrar brukar föredra Ryan. Men för ett par âr sedan var jag sâ trött pâ dâliga flygtider, inställda flyg och bolag som plötsligt gâr i konkurs, att jag bestämde mig för att bila jag med. Trots allt hade jag tvâ mânaders ledighet: juli och augusti.

Jag körde själv hela vägen, med sonen som enda sällskap i en löjlig liten ljusblâ tjejbil. Det var urkul! Trots att det var mitt i sommaren, kan man undvika köer och trängsel om man bara har koll pâ öppettider och industrisemestrar i olika länder. Jag fick mânga bra tips och kom pâ nâgra själv:

Undvik storstäder om det inte är nâgot ni mâste se eller göra. Man sparar massor av tid pâ att slippa köra in och ut genom oändliga förorter och korsningar. Det finns massor av sevärdheter och bättre och billigare hotell i mindre samhällen, samt utanför städerna.

Har du barn: välj motorvägarna. De flesta barn tycker inte att det är mysigt att köra pâ slingriga vägar mellan pittoreska byar, och det tar en evighet. Gör avstickare istället.

Billiga och bra väger finns i Tyskland, östra Frankrike och centrala och södra Spanien. Svindyra vägar i östra Spanien (Valencia och Cataluña)samt södra och västra Frankrike. Man sparar bâde tid och pengar pâ att hoppa över Parisomrâdet och istället köra östra Frankrike. Ett plus är den nya bron vid Millau av Norman Foster -en hisnande upplevelse!

Boka hotell i förväg via internet - billigt och du kan alltid avboka om du ändrar dina planer.

Spanien är ett perfekt turistland första halvan av juli. Garanterat solsken, men mindre folk. Allt är öppet, men inga köer om du kommer vid öppningstid en vardag. I augusti är det bäst att undvika kusterna och istället köra över Madrid. Kör pâ dagen (med a/c!) och utnyttja tidiga morgnar och sena kvällar för sightseeing.

Ät dig genom Tyskland! Billig och god mat, särskilt i söder. Frankrike är mycket dyrare.

För den som inte vill köra sâ mycket, finns det biltâg frân Narbonne till Hamburg. Mânga olika färjor att välja pâ till Sverige. Katamaran mellan Polen och Ystad har nog rekordet i snabbhet och bekvämlighet, men är ganska dyrt. Nordsjölinks nattfärjor till Malmö är ett kul och prisvärt alternativ till en hotellövernattning för den som har lângt att köra i Sverige. Du kommer utvilad till Malmö och tar bilen uppât. Nackdelen är att man har en tid att passa. För mig, som känner mig hemma redan i Danmark, passar det bättre att ta Puttgarten - Rödby och sen blâsa vidare över broarna. Dyrt men smidigt.

Fler tips är välkomna!

Mötesplats: INEM

2011-04-03T19:20:00.004+02:00

INEM är Spaniens motsvarighet till Arbetsfömedlingen. Precis som i Sverige (där varje arbetsförmedlare förmedlar hela 9 jobb per âr) är deras huvudsakliga sysselsättning att betala ut arbetslöshetsunderstöd... vilket ju ger ganska mânga arbetstillfällen i en stad med 30% arbetslösa. Mânga spanjorer tror pâ allvar att det heter Oficina de Desempleo - inte sâ konstigt kanske!

I somras blev jag en av mânga parados, och gick dit för första gângen. Rolig erfarenhet! För den som kommer till kontoret i El Palo (östra Málaga) för första gângen, kanske det verkar lite rörigt. Det finns flera olika ingângar, ett trettiotal bord, packat med folk överallt och inga informationstavlor. Men istället finns väktaren Manolo! Han har antagligen en vanlig väktarlön, men gör halva jobbet pâ stället. Far som en skottspole mellan alla köer, informerar, delar ut papper, snackar, hâller ordning och är dessutom trevlig. Han har till och med en egen liten kö, som troget följer med i svängarna. Jämfört med de andra tjänstemännen, som har ett släpigt och lite högdraget sätt, är Manolo sâ kvick att jag undrar om han tar nâgot mer än kaffe pâ morgnarna.

-Ursäkta jag kommer för att förnya..
-F-nummer, var sâ god!

-Jag skulle bara informe..
-Ställ dig vid disken, nästa dörr!

Tyvärr gâr resten inte lika snabbt. Även om man kommer tidigt pâ morgonen kan det hända att man inte blir betjänad samma dag. De tvâ gânger jag besökte kontoret hann jag bâde dricka kaffe och gâ en runda pâ stan innan det blev min tur. Följande gânger kan man numera "stämpla" genom att slinka in pâ râdhuset i sin by och lämna sitt fingeravtryck i en maskin. Smidigt och bra. Modernt och tidsbesparande. Fast jag saknade Manolo lite grand..

Utställning av dinosaurier fram till maj

2011-04-03T09:41:00.004+02:00

Trots mitt förra inlägg vill jag gärna rekommendera en utflykt till Valencia. En större och mer välorganiserad och elegant stad än Málaga, med genuin livskvalitet och god mat. Floden Turias gamla flodbädd har gjorts om till ett gigantiskt rekreationsomrâde, med parker, muséer och cykelvägar. Nâgon man inte direkt är bortskämd med i Málaga. I flodbädden ligger bland annat vetenskapsmuséet CAC, med byggnader av Calatrava. För er som har barn, kan det vara en idé att ta sig dit innan den 29:e maj. Fram till dess kan man besöka en utställning med dinosarier i naturlig storlek, som denna diplodocus som inte fick plats inne i byggnaden L´Umbracle. Själva vetenskapsmuséet är inte sâ imponerande, dâ är Parque de Ciencias i Granada mycket bättre. Men den Oceanografiska utställningen mâste vara en av de bästa i världen när det gäller upplägg och design. Fler bilder frân CAC, när det var nyinvigt.

Kravlösa dagar

2011-04-02T15:50:00.004+02:00

I byn frâgas det sällan vad man har gjort i helgen, eller om man ska "hitta pâ nâgot roligt i helgen". Helgerna är mest till för att vila, umgâs och laga mat. Kanske promenera, gâ pâ café eller ha picknick pâ stranden eller under ett träd nâgra hundra meter frân huset.

I undersökningar om spanjorernas hobbies och fritidssysselsätttningar hamnar TOMAR EL APERITIVO överst pâ listan. Alltsâ, ta ett glas öl eller vin med tillbehör tillsammans med vänner och familj.

Mina planer idag är bara att laga mat, baka muffins och spela kort med sonen och hans kompisar pâ terassen

Klädkoder

2011-03-31T08:10:00.008+02:00

Andalusien är fortfarande i allra högsta grad ett klassamhälle, nâgot som kanske inte märks vid första anblicken. Málaga är lite slappare än Sevilla, men även här är det viktigt att klä sig rätt om man ska uppnâ nâgot.

Jag har en komplett garderob med olika kläduppsättningar: Effektiv Sekreterare (som dessutom kan representera företaget), Hurtig hemmafru, Rejäl Förälder, Framgângsrik Säljare, Ordentlig Hyresgäst, Sedesam Svärdotter etc. För den som vill ha ett snabbt och okomplicerat förhâllande, rekommenderar jag Glad Guiri (som ändâ ska âka hem om en mânad...)

Häromdagen klädde jag ut mig till Viktig Bankkund: Benvit dräkt, silkesfoulard, lagom höga klackar, pärlörhängen och stora solglasögon (eftersom jag har burrigt hâr är det ingen som ser att ena bâgen är lagad med tandpetare...)

Väl pâ banken hamnade jag sist i kön. Framför mig stod tio fiskare av det gamla gardet, som inte gjorde livet lätt för den nye bankdirektören.
-Kan jag fâ se ert identitetskort?
-Va? Pepe bad aldrig om sânt!
-Nej, men jag är ju ny och känner inte Er..
-Men...ska detta presenteras för Skatteverket eller nâgot?
Jag vill bara ta ut pengar?!?

Nästa kund:
-Jag vill ta ut halva min pension!
-Kan jag fâ se er legitimation?
-Vad för nâgot??

När det till slut var min tur, drog direktören en lättnadens suck vid synen av mina pärlörhängen OCH min fullständiga legitimation. Misión cumplida!

Nya grannar

2011-03-27T08:55:00.002+02:00

Jag bodde tidigare mitt i ett livligt samhälle, som pâ bara nâgra âr utvecklades frân traditionell fiskeby till överbefolkat turistparadis för madridbor.

Havsutsikten byggdes igen, det blev omöjligt att parkera och man lyckades till och med klämma in ett fyrstjärnigt höghushotell pâ en av de smala bygatorna.

Mina grannar var fortfarande lika gammaldags, med tanter i stora förkläden som sopade utanför dörren varje morgon och höll gatan under uppsikt. Livet utspelades utanför husen, alla kände alla och visste allt om barn, barnbarn och vad som skulle serveras till lunch i alla hem just den dagen.

Mina nuvarande grannar är lika högljudda, men nu är det ett annat ljud i skällan...

En poltergeist pâ lönelistan

2011-03-22T07:27:00.002+01:00

Det är spännande pâ jobbet just nu. Kanske lite väl spännande för min smak.
Personalomsättningen är ganska hög för ett litet företag och det kommer förändringar när man minst anar det. Dessutom fick jag reda pâ att personen som hade min tjänst tidigare, fick sparken kl. 16, dagen innan jag började. Inte konstigt att jag tyckte att det var lite mycket papper pâ mitt nya skrivbord...
Annars är det en rolig blandning av spanska chefer och spansk och utländsk personal. Alla utlänningar pratar perfekt spanska med andalusisk dialekt och det är hur roligt som helst att se hur de förändras när de pratar sitt modersmâl per telefon. Man blir tvâ olika människor pâ tvâ olika sprâk.
Bästa exemplet är en bred och stadig andalus frân ett gammalt fiskekvarter. Han är en kul typ som är andalusisk mästare i pilkastning, berättar grova skämt och har snabba repliker. Hans föräldrar emigrerade till Tyskland pâ sjuttiotalet, sâ han föddes där.
När han lyfter luren för att prata tyska, förvandlas han till en stel och korrekt nordeuropé... som försvinner sâ fort han lägger pâ luren.

Pâ det stora lagret under oss finns tvâ trevliga lagerkillar och ett spöke. Killarna, som är hur gulliga som helst, men lite väl......hm....unga, brukar höra en sjungande kvinnoröst och ljud av steg bland lâdorna. De har ocksâ kommit pâ att det är onormalt kallt pâ lagret ?!?
Riktigt kusligt blev det när en av taklamporna exploderade precis när ena killen passerade under.
Nâgot säger mig att spöket kommer att bli det mest lânglivade pâ det här stället.

Kunglig frukost för fattiga riddare

2011-03-20T18:49:00.004+01:00

Enligt ett spanskt ordsprâk ska man "äta frukost som en kung, lunch som en prins och middag som en tiggare".
Det skulle vara bra för hälsan och vikten, men jag tycker det passar väldigt bra till min hushâllsekonomi. Vi känner oss väldigt lyxiga vid frukostbordet, âtminstone pâ söndagar: nypressad apelsinjuice, varma scones, hemlagad apelsinmarmelad (inte min!), god olivolja och chokladmuffins, samt café con leche.
Till lunch blev det..öh...pannbiffar. Nu har jag bara middagen för tiggare kvar, det lâter väldigt överkomligt...
Fast den största lyxen av alla är naturen, som just nu exploderar av liv utanför fönstret.

Spanska och svenska chefer

2011-03-18T07:11:00.002+01:00

Mânga föreställer sig en spansk chef som en ettrig typ (alltid man) som skäller och gormar pâ anställda och tar emot kunder vid ett enormt skrivbord i ek.
Det är inte hela sanningen, eftersom spanska chefer kan vara hur moderna och trevliga som helst. Dessutom är de allt oftare kvinnor.
Men chefen är chef och punkt slut. Det är inget han, eller nâgon annan, funderar över. Han kan vara trevlig mot de anställda, men har en viss distans och ska ofta tilltalas med ni, även under uppsluppna tillställningar.
En spansk chef skickar aldrig en fax, stoppar aldrig ett papper i en pärm och letar aldrig ett telefonnummer via google.
I Sverige kan man märka en viss ängslighet hos chefer. De tassar runt lite grann i strumplästen, bekymrar sig för hur de antällda mâr och om de kanske har använt för hârda ord när de bedömde deras jobb. De är ofta lite rädda för alltför duktiga medarbetare. Tänk om nâgon kan mer än chefen, har högre utbildning eller till och med bättre idéer?? Pâ en del kontor blir det ett evigt revirpinkande, där alla är mâna om att behâlla sitt territorium.
Spanska chefer är jätteglada för smarta och duktiga medarbetare. Det spelar ingen roll om du kan mer än chefen, du kommer ju ändâ bara att tjäna en fjärdedel. Tyvärr gör det att arbetsmoralen inte är nâgot vidare. trots skyhög arbetslöshet. Det är svârt att hitta nâgon som verkligen brinner för det de gör, eftersom de ofta blir maximalt utnyttjade när de verkligen fâr jobb. Pâ smâ företag med mycket jobb, pratas ofta om att anställa "nân tjej pâ halvtid" som fâr göra ett heltidsjobb. De fâr gärna kunna bokföring, sâ att de kan sköta företagens papperjobb. Gärna sprâkkunniga, sâ de kan göra översättningar som annars skulle kosta dyra pengar pâ en översättningsbyrâ.
Medellönen i Andalusien ligger under tusen euro, men experter tycker att vi borde tjäna mindre, sâ att företagen blir mer konkurrenskraftiga. Samtidigt producerar vi för lite per person jämför med andra EU-länder.
Inte sâ konstigt, kanske?

Uppdatering

2011-03-16T20:29:00.003+01:00

Har det verkligen gâtt tre âr sedan jag var här inne?
Lite uppdateringar: Jag jobbade under tre âr pâ en skandinavisk radio pâ Costa del Sol. Väldigt kul, men framför allt lärorikt! Jag lärde mig nästan mer än vad jag hade velat om att vara utlänning pâ Costa del Sol...
Under krisen lades den svenska delen ner pga minskade reklamintänkter. Jag var spansk arbetslös under ett halvâr, ocksâ lärorikt och första gângen jag fâtt ett öre av spanska staten. Kul och annorlunda erfarenhet, som jag delade med massor av Málagabor. Spanska arbetsförmedlingar är ungefär lika tättbefolkade som japanska tunnelbanor, fast de hâller inte tiderna lika bra.
Samtidigt svartjobbade jag lite grann, som man ju ska...
I januari fick jag hastigt och lustigt ett heltidsjobb pâ ett import/exportföretag i ett industriomrâde, där jag nu sitter hela dagarna och gör fakturor.
Snabba kast, knappt jag själv hinner med.

Berättar om mitt jobb en annan dag. Till sommaren har jag planer pâ ett helt annat projekt. Kanske Nytt under molnen?
Mer inom kort.

Tassar omkring i kulisserna....

2011-03-09T19:41:00.001+01:00

...och undrar om det mot förmodan finns nâgon kvar här?
Funderar pâ att börja med ett helt nytt projekt.

Tack för mig

2008-05-17T22:22:00.000+02:00

Det har varit ett par intensiva veckor. Vi har flyttat och jag har fâtt tillbaka min havsutsikt, packat upp en otrolig massa lâdor och gjort av med för mycket pengar....

Jobbet rullar pâ. I nästa vecka kommer jag att vara med i Canal Sur/Canal Andalucias serie Europa Abierta. De kommer att ha 13 eller 14 program om Sverige, där de bland annat besöker företag och sevärdheter i Sverige och pratar med svenskar i Andalusien. De intervjuade mig om mitt jobb, om radions roll och om vâra lyssnare, samt gjorde ett helt reportage om vârt program. Det ska verkligen bli spännande att se hur det blev.

Jag har ocksâ beslutat att sätta punkt här.
Det är tvâ âr sedan jag började blogga, mest för att hitta tillbaka till mitt svenska sprâk och att ge min bild av Andalusien. Jag hade aldrig trott att bloggen skulle bli sâ populär eller att jag skulle fâ sâ mycket respons och lânga och intressanta kommenarer. Stort tack till er alla för att ni har delat med er av era âsikter, tankar och funderingar!

Nu är situationen annorlunda. Jag jobbar med och för svenskar och med det svenska sprâket. Därför tänkte jag börja med en blogg pâ spanska istället. Säkert blir den ännu bitskare än den här, hehe.... Men det fâr bli till sommaren. Hâll utkik, ni som läser pâ spanska!

Tack för mig och hasta ahora!

Bloggpaus

2008-04-29T07:35:00.000+02:00

Bilden var söt, men det är inte direkt semester som väntar. Jag har mycket att göra just nu och lägger bloggen pâ hyllan.

Tack för alla era kommentarer och pâ âterhörande!

Malaga

2008-04-28T07:55:00.000+02:00

Min stad är inte den vackraste. Inte heller var det kärlek vid första ögonkastet när jag kom hit för snart 22 âr sedan.

Men när man väl blir förälskad, släpper hon aldrig sitt grepp. Var jag än bor kommer Malaga att vara mitt hem.

Stans invânare är inte sâ flärdfulla och uttrycksfulla som Sevillaborna, inte heller har de Cadizbornas gracia.

De flesta malagueños är obekymrade hedonister, fâfänga livsnjutare. Experter pâ att leva för dagen.. och för natten.

En Malagabo är aldrig trött, har alltid tid för en kopp kaffe och har alltid en âsikt om allt. Men har aldrig brâttom nâgonstans.

Att ta saker med en axelryckning...

2008-04-26T20:18:00.002+02:00

är nâgot man lär sig i Spanien om man inte vill känna sig som en "fluga som flyger mot en fönsterruta, om och om igen". Uttrycket är Andrezej Olkiewicz i en intervju jag gjorde i förra veckan om hans bok "Konsten att vara invandrare".

En av sakerna som kom upp var hur paradoxalt det är att man vet att man är i ett annat land, men ändâ förväntar sig att det ska vara som hemma - och blir irriterad över skillnaderna.

Jag har blivit sâ van vid att inte bry mig att....jag inte bryr mig. Här finns det knappt nâgot man absolut mâste göra. Det finns massor av regler... men de är pâ nâgot vis inte obligatoriska. Man ska ha residenciapappret med sig, men det har aldrig jag. Fram till för ett tag sedan skulle man ha internationellt körkort, men det struntade jag i.

Nu ska vi hyra ett hus och jag har tittat pâ massor av olika lägenheter och radhus som inte föll mig (eller min kräsne man) i smaken. När jag till slut hittade ett hus jag gillade, visade det sig att ägarna bodde i Jaen och absolut krävde en slags bankdeposition pâ 3000 euros om de skulla vâga hyra ut det. Jag tyckte att vi kunde snacka om det, och skickade min man som är en förtroendegivande säljartyp. Han och värden tog ett par koppar kaffe och sedan var de bästa vänner och det var inte tal om nâgon deposition!

...men de glömde en annan detalj när de gjorde upp allt runt flytten. Killen skulle komma ner helt snabbt och flytta ut en del möbler som var inpackade och helt oanvända (de hann aldrig bo där). Huset har aldrig varit bebott och har stott tomt sedan det byggdes för drygt ett âr sedan.

-Vaddâ komma ner helt snabbt? frâgade jag min man. Kommer inte frun med? Vem ska städa dâ????

-Öh? Städa? Det fâr väl...eh....vi göra?

Jag kommer inte att ha mânga döda punkter nästa vecka....

Däremot fick vi bra kontakt med vâra blivande grannar med en gâng. Man behöver bara knysta ett "hej, jag heter Anna och vi ska flytta in i hus...." sâ blir man nästan överfallen av deras entusiasm och välvillighet. Jag vet ingen som kan dra hela sin barndom, livshistoria och arbetslivserfarenhet sâ snabbt som spanjorerna. Vi fick t.om veta att grannen bredvid minsann hade tâgluffat i Sverige pâ âttiotalet och att han äääälskade Stockholm och Lappland men det absolut bästa var de svenska flickorna (här blinkade han menade ât min man och frun sâg lite sur ut).

Jag känner mig välkommen i alla fall. Ska bara gräva fram ytterdörren först.

Instinto básico

2008-04-25T10:54:00.003+02:00

Nu börjar det... i maj-juni varje âr börjar kackerlackorna leta efter nya hem, där de antagligen vill lägga ägg och starta nya kolonier. Jag är väl förbereddd och igâr kväll sâg jag den första. Han hade precis krupit upp ut avloppet i tvättstugan och sâg sig omkring med uppkäftig uppsyn.

Det är nâgot med de här varelserna - deras vajande känselspröt, hâriga ben och utmanande attityd - som väcker mina mest primitiva instinkter. Jag upptäcker sidor hos mig själv jag inte trodde fanns.

Adrenalinet rusar genom âdrorna och en svettdroppe rinner ner för tinningen, medan jag lângsamt smyger närmare med fingret pâ avtryckaren....

Bilden är knyckt frân nätet, jag hade inte sinnesnärvaro nog att fota..

Gulp!

2008-04-24T18:12:00.001+02:00

Det här händer ibland där jag bor: Man svänger runt ett gatuhörn med bilen och hamnar mitt i en trafikkontroll där det kryllar av tuggummituggande poliser med dragna vapen och helmörka Ray-Bans. Den här gângen var jag pâ väg till skolan och hamnade i en kö där en bister polis gick igenom bil för bil. Tre meter bort stod en annan muskelknutte med en lâng bazooka (?) som han stolt beundrade medan bilarna passerade i snigelfart.

Jag är glad för mina stora, runda och oskyldigt blâ ögon, som gör att jag alltid blir ivägviftad med en gâng...

Ordlös onsdag - utsikt frân ett olivträd

2008-04-23T07:56:00.000+02:00

Fler i kedjan

Överraskningsbesök

2008-04-21T20:59:00.000+02:00

Jag gillar att göra överrraskningsbesök.

Nu menar jag inte att ringa pâ hos kompisen klockan nio en söndagsmorgon när alla fortfarande har pyjamas eller nâgot annat elakt..

Men en gâng ringde jag pâ hos min mamma kvällen före julafton. Hon trodde jag var i Spanien och blev helt chockad. Nâgra timmar senare frâgade hon: Men ska du fira JUL här alltsâ???

En annan gâng var min man pâ affärsresa i Madrid och jag âkte upp bara för att ta en kopp kaffe och âkte sedan hem igen. Ringde frân caféet och frâgade om han ville komma över... Fast det var länge sedan och jag râkade vara förälskad. Nu skulle jag aldrig göra nâgot sâ korkat.

Har ni överraskat nâgon med ett oväntat besök?

Ja, jag är en bra invandrare!!

2008-04-20T20:23:00.000+02:00

Tolken har dragit igâng mânadens inlägg igen, även om mânga verkar ha fallit bort. Om du vill skriva, är det bara att titta in hos henne och lämna en länk.

Den här gângen är frâgan: Är jag en bra invandrare?

Eftersom jag tjatar sâ otroligt om integration, kultur och sprâk i min blogg, fâr det bli ett inlägg med glimten i ögat den här gângen. Men naturligtvis är allt sant (Och JA, jag vet att det finns jämlika spanjorskor...nâgonstans...)

Ja, jag är en bra andaluza! Fast kanske har jag inte kommit riktigt ända fram:

*Jag gör min egen majonäs och mitt eget skorpmjöl. Gjorde all bebispuré själv. Lagad mat varenda kväll. Men NEJ, jag lagar inte luncher till min man, som han bara kan värma själv. Inte heller fryser jag in veckans luncher i smâ plastburkar märkta med "mândag", "tisdag" osv om jag ska resa bort.

*Jag gillar flamenco, flamencopop osv, men orkar inte med Isabel Pantoja..

*Jag talar i telefon med svärmor i timmar och säger "det menar du inte" och "jag förstâr" lite dâ och dâ...... bara ibland stoppar jag luren i en skokartong och stryker under tiden.

*Jag gâr och handlar med andra tanter i 40-ârsâldern och hârdflörtar med den 23-ârige killen i chark-disken......som lângt ifrân att bli generad ger igen med samma mynt! Och fâr förstärkning frân köttdisken, vars biträden aldrig missar en rolig konversation.

*Jag klipper av använda uniformsbyxor och gör kortbyxor av dem. Lägger ner en förmögenhet pâ födelsedagspresenter till alla smâ vänner (och jag har bara ett barn...) och en annan förmögenhet pâ maskeraddräkter.

Men riktigt ända fram kommer jag aldrig. En av mina vänner gâr upp klockan 5 och gör dagens mat till familjen. Âker sen och jobbar pâ IKEA. Efter jobbet âker hon till skolan och sitter där och broderar i bilen i tvâ timmar i väntan pâ att barnen ska sluta för dagen. En annan av mina vänner har ätit lunch med sin svärmor var eviga dag i 18 âr. Och de avskyr varandra.

Tu att man är invandrare och har lite marginal...

Museo Casas de Muñecas

2008-04-19T15:02:00.000+02:00

När det regnar blir min by ganska trist, och jag âker hellre in till centrum. Malaga stad är alltid mysig och romantisk att promenera i med paraply och det finns smâ tapasbarer och roliga muséer. Idag var vi pâ ett dockhusmuseum som är helt fantastiskt, med underbara hus frân 1800-talet och framât.

Själva byggnaden är helt perfekt för sitt ändamâl, ett renoverat 1700 tals hus med patio och balkonger.

Husen pâ gatan utanför var i samma stil som mânga av dockhusen... men inte lika välhâllna.

Hej tomtegubbar slâ i glasen

2008-04-17T23:51:00.000+02:00

Jag har âkt pâ en ordentlig halsinfektion. Allt är inte negativt - jag har haft en raspigt sensuell stämma i radion under hela veckan (med hostattacker i reklampauserna)

Nu är veckan slut och jag tänker vara tyst hela helgen. Och jag har gjort mig en stor kopp varmt te med honung och sprit. Tyvärr var den enda spriten jag hade hemma nâgon whisky med glöggkryddor som blev kvar frân i julas.

Det är kyligt ute och jag börjar komma i julstämning....

Ordlös Onsdag - Salares

2008-04-16T18:51:00.000+02:00

Fler i kedjan

Frihet eller säkerhet?

2008-04-15T20:35:00.001+02:00

Jag läser i Fuerzas blogg Mi vida en Suecia (pâ spanska) om dilemmat med att lâta barnen leka ute ensamma.

Vi gjorde ju alltid det när vi var smâ...sprang mellan trädgârdar och pâ gator, cyklade mellan kvarter och gick pâ skogsvägar. Det gav oss en härlig känsla av frihet och det hände ju aldrig nâgot.... eller?

Säkert hände det saker dâ med, men det fick kanske inte sâ mycket uppmärksamhet? Eller finns det fler sjuka människor nu för tiden?
Kanske är det sâ att pedofiler förr var konstiga enstöringar, men nu kan de hitta likasinnade pâ internet och känna sig.....uppmuntrade? Och dessutom mâste de kanske skaffa foton för att lägga upp pâ sajterna...

Här har vi precis haft ett fall med en femâring som rövades bort och mördades. Hon skulle bara till kiosken och köpa godis. Dessutom var förövaren, precis som i Engla-fallet, en âterfallsförbrytare.

Saker som händer medan vi andra sover under duntäcken

2008-04-13T00:29:00.001+02:00

Det sägs att en lokförares värsta mardröm är att en människa ska kasta sig framför tâget.

En sopâkare här i byn râkade ut för nâgot liknande igâr natt.

Förr hoppade alltid sopâkarna av och hakade fast de stora soptunnorna i bilen innan de tömdes. Nu sker allt automatiskt, och chauffören parkerar precis bredvid tunnan, stannar kvar i bilen och ser i backspegeln hur en automatisk arm fângar upp tunnan och tömmer den. Den här gângen sâg han hur plötsligt en ung kille hoppar ur tunnan - i sista sekunden innan innhâllet tömdes och maldes sönder av sopkrossen. Han larmade polisen, som kammade igenom byn och till slut fick tag i en 17-ârig marockan, som tydligen hade sökt skydd frân âskan och regnet och somnat i tunnan. Han är nu omhändertagen.

Man kan bara rysa....

Fler bilder - ett fönster mot sextiotalet:

2008-04-11T06:56:00.000+02:00

Ett fönster mot torget..

...barnen leker pâ bilfria gator...

...fyller vattenkruset i brunnen..

..barn hjälper till att tröska..

...halmbalar pâ âsna...

...botijos (lerkärl för vatten), säljs pâ marknaden....

..vill inte ât samma hâll...

...lite fnitter över en smörgâs...

...sykurs hos Ana Luque...

..skomakare "Los Jerónimos"...

Ordlös Onsdag - Solkusten ur en annan vinkel

2008-04-08T21:11:00.001+02:00

Fler i kedjan

Ditt liv pâ sex ord

2008-04-07T20:26:00.000+02:00

En kompis till Monica som är journalist och även folkbildare (hon fick abf-pris som ârets folkbildare för ett par âr sen) har en blog där hon lägger upp folks livshistorier pâ sex ord. Titta in här.

Rapport frân andra sidan

2008-04-06T08:39:00.001+02:00

Jag refererade tidigare till Carins artikel om en senegales i Spanien, som jobbar pâ marknader och skickar hem pengar till familjen. I dagens DN finns en intressant artikel om hur Europa samtidigt plundrar Senegal pâ fisk. Och det är bara ett reportage, frân ett land i Afrika.

Spanjorernas vatten är totalt utfiskat. De spanska fiskarna hâller nu till pâ alla möjliga ställen, bland annat i Mauritanien och Namibia, som är fattigare än Senegal och vars kustbefolkning är beroende av fisken för att överleva. Särskilt i Namibia, som är ett torrt land med smâ möjligheter att hitta andra sätt att försörja sig pâ.

Byliv för femtio âr sedan

2008-04-04T22:10:00.000+02:00

Jag var tvungen att dela med mig av de här... Visst är de fantastiska?

Gud hjälper den som hjälper sig själv

2008-04-04T09:28:00.002+02:00

Jag gillar verkligen sâdana här artiklar. Särskilt om man jämför den med t.ex. den här.

En eloge till tidningen Sydkusten, som gör reportage frân olika vinklar, men utan att ta ställning. Sen kan man ju ta ställning själv medan man läser, hehe...

Själv har jag bott i Spanien i nästan hela mitt vuxna och yrkesverksamma liv, och blir inte förvânad över att man inte fâr en massa information om hur man ska göra. Vill man veta nâgot i Spanien fâr man ta reda pâ det själv, vill man ha nâgot fâr man själv betala osv.

Säkert är det bättre i Sverige, där man fâr information utan att be om det. Men jag undrar om det inte gâr lite till överdrift när folk blir sâ handfallna och beroende av att nâgon annan ska ta hand om allt. Samtidigt slussar man in invandrare i samma system och beskyller dem sedan för att vara lata och leva pâ bidrag. Släng ett öga pâ övriga världen, som ocksâ är full av invandrare, trots att de inte fâr ett öre av staten. I Spanien existerar inte ens socialbidrag. Mânga invandrare här har det svârt, men lata är de inte. De har kommit hit för att jobba, skaffa sig ett liv och ofta âtervända till sina hemländer när de kan. Säkert har de flesta invandrare i Sverige ocksâ samma förväntningar.

När jag läser i svenska tidningar att invandrare ska fâ betalt för att klara sin svenskautbildning (tydligen fâr de ocksâ betalt medan de gâr pâ den...?) eller att det är ett stort problem att en del svenskar inte vet vad de kommer att fâ i pension ("80% öppnar det oranga kuvertet, men vâr mâlsättning är att alla ska öppna det..") tycker jag att jag ibland att jag läser nyheter frân Mars.

Inte heller förstâr jag diskussionen om huruvida barnbidraget ska inkomstprövas. Varför ska man över huvud taget betala ut bidrag till rika? Varför fâr höginkomstagare bidrag, som de sedan sätter in pâ en bankbok, och som barnen fâr när de blir 18?
Jag har hört tvâ argument: den ena att det blir dyrare att inkomspröva än att ge till alla automatiskt, och det kan jag förstâ. Men det andra argumentet om att man skulle se ner pâ barnbidragstagare, tycker jag är ganska tragisk. Ser man ner pâ lâginkomsttagare? Mâste alla fâ bidrag för att ingen ska känna sig dâlig till mods?

April, april...

2008-04-01T18:00:00.000+02:00

Det är sâ roligt att fâ vara lite elak (bara liiiiite...). Idag läste jag helt gravallvarligt en nyhet jag hade hittat pâ om att residenciakortet för utlänningar nu kan fâs som ett microchip, som kan inplanteras i nyckelringar, smycken eller visakort och som kan läsas av av polisen. Sen gjorde jag en tävling om vilken nyhet som var fel av alla jag hade läst.

Den förste som ringde valde en annan nyhet, hehe... men OK, det var en om en misstänkt panter som hade attackerat nâgra grisar pâ en bondgârd.

En klassiker bland aprilskämt är väl det om nylonstrumpan över TV:n pâ sextotalet. I Danmark var det roligaste en olycka pâ en spritfabrik där snaps och whisky hade blandats ihop av misstag, och man sâlde blandningen för fem kronor hinken. Det blev lâng kö av folk beväpnade med spannar och hinkar...

Vet du nâgot kul aprilskämt?

...och pâ tal om papperstidningar:

2008-03-30T21:33:00.000+02:00

...det var sâ här jag menade. Hade inte varit lika mysigt med en laptop, eller hur?

Total wifi skugga!

Ännu ett bloggtips

2008-03-30T21:18:00.001+02:00

Amelia är en svensk caféägare i Spanien, och dessutom en jättetrevlig tjej.

Nu ger hon sig iväg hem till Sverige, efter åtta år, med man och två små tjejer. Det ska bli jättespännande att följa hennes blogg - säkert kommer de att starta ett nytt café i Sverige och alldeles säkert kommer hon att dela med sig av en del riktigt goda recept.

Fast en del är nog hemliga..... hennes fyllda muffins och morotskaka är de godaste jag ätit!

Personligen tycker jag såklart att det är trist att de flyttar hem. Ibland får jag frågan om varför jag har nästan bara spanska vänner, och svaret är ju ganska enkelt - de är de enda som stannar kvar! Alla svenskar jag har blivit vän eller bekant med har till slut gett sig av. En del efter några månader, en del efter många år, men i alla fall...

Själv har jag ibland lekt med tanken att bo ett år i Sverige, men det blir för krångligt. De senaste årens mörka och snöfattiga vintrar har inte precis gjort mig piggare på idén heller...

Jag önskar i alla fall Amelia ett stort lycka till med allt i Sverige!

Tidningar

2008-03-29T08:02:00.000+01:00

Nâgot jag saknar med Sverige är att ha en färsk tidning i brevlâdan när man gâr upp.
Att sitta pâ verandan och läsa i morgonsolen...eller vid köksbordet med en kopp kaffe i lugn och ro, innan resten av familjen vaknar.

Här mâste man gâ ut och köpa tidningen. Vilket innebär att man inte kan läsa den i pyjamas. I Sverige kan man ta en kappa över den rosa fleecedressen och bara le ursäktande ât grannen som är ute med hunden. I Spanien mâste man piffa till sig innan man gâr ut till tidningskiosken. Alla andra är ju ocksâ i byn och köper tidningen, dagens bröd och andra smâsaker man ska handla en lördag. I min by finns dessutom ingen tidningskiosk, utan man fâr vänta till pappershandlaren öppnar. I vissa stora villaomrâden utanför stan finns inga köpställen alls, utan man fâr ta bilen eller en riktig lângpromenad för att köpa tidningen.

Visst, man kan läsa nyheterna pâ nätet, men det är inte sâ mysigt som morgontidningen.

Har ni tidning?